16 Söndagen under året

Vish 12:13,16-19 Rom 8:26-27 Matt 13:24-43

Mildhetens allmakt

Finns det onda människor? Vi ryser när vi hör om bestialiska dåd. Hur är det möjligt? Kan en människa vara ond?

Olika vetenskaper, psykologi, genetik, sociologi, försöker förklara varför människor utför onda handlingar. Och mycket kan förklaras - men inte allt. Inför de grövsta brotten står specialisterna ofta handfallna. Reaktionen kan slå om och nu ses utövaren som rätt och slätt ond. Ett verktyg för att förstå människan fanns inte tillgängligt längre, människan som syndare. Något går förlorat när en kultur inte längre vet att människan kan begå synd, när hennes frihet bortförklaras och hon berövas sitt moraliska ansvar.

Människan låter sig påverkas av felaktiga idéer och onda tankar. Var kommer de ifrån? Det är som om det fanns en osynlig sabotör, som sår ogräs bland vetet. Evangeliets svar på varifrån ondskan kommer har en märklig aktualitet: ”Det är en fiende som har varit framme.” Skriften talar om en ond makt och ger den olika namn: djävul, satan, lögnare, mörkrets furste.

Ondskans gåtfulla fenomen har ibland framställts på ett så konkret sätt att man trodde sig veta hur djävulen såg ut. Men ondskan är en andlig och därmed osynlig realitet. Det betyder att vi måste vara mycket försiktiga med att kalla en människa för rätt och slätt ond. Inte ens terroristen eller pedofilen. Ännu allvarligare blir det om man betecknar andra folk eller grupper som särskilt onda. Däremot kan människan förföras till onda handlingar och dra med andra in på ondskans planhalva. Evangeliet talade om dem som ”förleder människorna och bryter mot lagen”.

Men djävulens makt är begränsad. När vi får intrycket att det är ondskan som regerar världen, då påminner oss kyrkan om att det är Gud som ”styr våra öden”. Endast Gud är allsmäktig, trots allt vi ser av ondska. Djävulen kan bara agera inom de ramar som Gud tillåter. Han kan inte skapa, bara sabotera och förstöra, förvrida och förvränga. Kristna filosofer har försökt att förklara ondskan som en ”brist på det goda”. Ondskan har ingen ”egen substans”. Inte ens djävulen var från början ond. Skriften beskriver honom som en fallen ängel. Vi förnekar inte ondskans realitet, men förstorar den inte heller.

För att djävulen skall ha framgång behöver han människor. Hans huvudsakliga verksamhet består i att fresta och förföra människan. Människan lånar sitt öra till den förföriska rösten och faller för dess frestelse. Hon är lättare att förföra när hon har dåliga kunskaper om rätt och fel, om gott och ont, eller när hon har lagt sig till med dåliga vanor.

En munkfader, som firas just dag, den helige Johannes Cassianus, lär oss att det bara finns en enda sak som är helt och hållet ond: synden eller lasten. Och den enda varelse som kan synda är - människan.

Här övergår den teoretiska frågan i den praktiska. Hur hindrar vi ondskan att påverka våra liv? Den vise säger: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv”. Kampen mot det onda börjar i hjärtat. Där kan också det onda avvisas. Ordspråksboken säger: ”Bättre en tålmodig man än en stark, bättre den som styr sitt sinne, än den som intar en stad”. I psaltaren får vi samma råd: ”Reta inte upp dig på de onda. Stilla din harm, låt din vrede slockna, reta inte upp dig, det leder bara till ont”. Därför får abboten i den helige Benedictus´ regel förmaningen att ”hata det onda, men älska bröderna. Måste han tillrättavisa skall han handla klokt och inte gå för långt, så att han inte bryter sönder kärlet genom att alltför ivrigt skrapa bort rosen”.

Vad är hemligheten med detta tålamod? I första läsningen hörde vi den vise säga till Gud: ”Du förfogar över styrka, men du dömer med mildhet; med skonsamhet styr du våra öden.” Att öva tålamod är att upptäcka och fyllas av hans gudomliga kraft. I världens ögon är det lika oansenligt som det lilla senapskornet, det som ändå bär frukt. Eller den lilla kvantiteten surdeg, som genomsyrar hela degen. Det är dessa tålamodets och saktmodets människor som uppehåller världen, dessa vars ansikten lyser som solen, och som därmed vittnar om ondskans vanmakt.

Det betyder inte att de blundar eller är naiva. Det onda får kallas ont. Vi tror att Gud en gång skall skilja ogräset från vetet i en slutlig dom. Men det är Gud ensam som dömer. ”Ta inte rätten i egna händer”, säger aposteln, ”utan låt Guds vrede ha sin gång.” Aposteln fortsätter: ”Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

När vi stillar den egna vreden och harmen och tuggar i oss Kristi mildhet och saktmod, då visar sig också ondskans vanmakt. De onda makterna får inget grepp om de saktmodiga ty de har del i Kristi milda allmakt. ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk av hjärtat”, säger Jesus. Det är den makten som på korset besegrade djävulen och som inbjuder oss att bli delaktiga av hans seger - också idag i den heliga eukaristin.

Amen.