2 Påsksöndagen

Apg 2:42-47 1 Pet 1:3-9 Joh 20:19-31

Påskens hemlighet

Som nyfödda barn”, quasi modo geniti, sjöng vi i ingångsversen. I den tidiga kyrkan tänkte man då främst på de nydöpta, på dem som döpts under påsken. Hela veckan har vi i liturgin blivit påminda om de nydöpta och därmed om det egna dopet. I dagens kollektbön bad vi om att ”allt djupare fatta påskens hemlighet”.

Denna hemlighet samlas i tre uttryck: ”vår helighet som döpta”, ”vårt nya liv i Anden” och ”vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod”. Vår ”helighet”, ”vårt nya liv” och ”vår värdighet”. Varje döpt kan säga: Jag är helig, jag har fått ett nytt liv, jag bär på en värdighet. I antiken kunde de förnäma ha en slav som viskade i örat när hans herre frestades av övermod: Kom ihåg att du är dödlig! Det var och är sant. Munken får samma råd av Benedictus, att dagligen tänka på döden. Men dessförinnan har brodern uppmanats att ”Eftertrakta det eviga livet med andens hela begär”. Och nu påminner oss kyrkan: Kom ihåg att du är döpt! Glöm inte din helighet, din värdighet och ditt nya liv i Anden! Benedictus varnar sina bröder att inte glida bort i mörker och synd, men det sker med en påminnelse om ”de goda gåvor han har givit oss”. Dessa ”goda gåvor” har vi fått i dopet. Den förlorade sonen hade förskingrat hela sitt arv, men han var fortfarande son. Kyrkan säger till sina barn: Glöm inte att du är döpt! Hela påskens hemlighet har tagit sin boning i den döpte.

Vår helighet som döpta”, betyder att vi är i grunden är renade från våra synder. Arvsynden och dess skuld är borttagen. Den döpte är iklädd Kristus och hans rättfärdighet. Det är vad dopdräkten vill säga. Kristi helighet ges den döpte som en outplånlig vattenstämpel i själens innersta. Livet är förvisso en mödosam vandring och en kamp, men den sker i kraft av dopet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Också den som begår allvarliga synder, och därför måste renas på nytt i biktens sakrament, återvänder därmed till den helighet han fått i dopet. Att gå till bikt är att få dopdräkten skinande ren på nytt. Vi hörde löftet till apostlarna i evangeliet: ”Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna.”

Vårt nya liv i Anden” - vi är genom dopet inte bara renade, vi är födda på nytt. Dopet är ett bad till ny födelse. Hela påsken påminner om detta nya, den nya sången, den nya människan, det nya förbundet. Kristus framgick ur graven med ett nytt liv. Dopet betyder inte bara att den gamla och syndiga människan dör, det betyder också att den döpte uppstår med Kristus till ett nytt liv. All strävan och möda har detta förtecken. Det är inte en kamp för att nå ett upphöjt ideal, det är en kamp för att ta vårt nytt liv i besittning, att ta den frihet i besittning som givits oss i dopet, ”till den friheten har Kristus befriat oss”, säger aposteln.

Vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod” - tanken här är uttryckt i ekonomiska kategorier. Den döpte blir friköpt. Ty synden gör människan till gäldenär och skuldsatt, hon blir slav hos djävulen. Genom synden går mäniskan över till motståndarsidan och blir gäldenär hos djävulen. ”Den som syndar är syndens slav”, säger Jesus. ”Den som står i skuld är inte fri”, kan man också höra i politiken. Här gäller det tillvarons stora kamp mellan gott och ont, mellan Kristus och Satan. Kampen om människan går genom historien och hela tillvaron. Vem står vi i tjänst hos? Den moderna människan vill inte gärna höra sådant. Hon tror sig vara sin egen herre. Att synda kan tyckas harmlöst, åtminstone till en början, men när det blir en ovana, märker människan att hon blivit bunden, att hon förlorat sin frihet och fastnat under en främmande makt, en makt som inte vill hennes bästa, utan skadar och trasar sönder hennes liv. Den tidiga kyrkan uttryckte det i ekonomiska termer. Människan blir skuldsatt och därmed ofri. Skulden var så stor att hon inte kunde betala den själv. Därför gick Kristus in i kampen och köpte oss fria. Han lurade djävulen genom att låta sig korsfästas som en syndare och brottsling. Satan trodde att Jesus var som alla andra och att han därmed skulle få honom i sitt grepp. Men Jesus var ju utan synd. Därmed förlorade djävulen sitt byte och tvingades bevittna hur Jesus i stället var fri för att befria oss andra. På östliga ikoner stiger han ner i dödsriket och säger till Adam, människan: ”Vakna upp, stig upp från de döda. Jag befriade den fördömde, jag gav liv åt den döde. Vem är den som säger mot mig? Jag är den som upplöste döden, och triumferade över fienden. Jag trampade ned dödsriket och ryckte bort människan till himlarnas höjder. Kom, alla människornas släkter, som är genomsyrade av synd, och tag emot syndernas förlåtelse. Ty jag är er förlåtelse, jag är frälsningens påsk, jag är lammet som slaktades för er, jag är er återlösning, jag är ert liv, jag är ert ljus, jag är er konung. Jag skall föra er till himlarnas höjder, och där skall jag visa er honom som Fader av evighet.” Aposteln uttrycker det så: ”Gud har köpt er och priset är betalt”. Priset är hans dyrbara blod. Det vi får del av i den heliga eukaristin, ”vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod”.

Därför säger oss kyrkan denna dag: Kom ihåg att du är döpt! Låt oss inte glömma: ”vår helighet som döpta”, ”vårt nya liv i Anden” och ”vår värdighet som vunnits med Kristi dyrbara blod”.

Amen.