maria, Guds moder

4 Mos 6:22-27 Gal 4:4-7 Luk 2:16-21

Maria, Kristi och Kyrkans moder – vägledning och beskydd för det nya året

Vad är den vanligaste önskan inför det nya året? Det finns oro och osäkerhet i luften, både i världen och den egna gemenskapen, och mångas önskan har säkert med det att göra. Det är legitima önskningar. Men finns det någon önskan som är viktigare än de andra? Vad är det viktigaste? Vi låter frågan hänga i luften och vänder sinnet till vad Kyrkan låter oss höra och se i denna årets första mässa.

För en vecka sedan firade vi Kristi födelse. Nyårsdagen är en slags summering av julen, som samtidigt pekar framåt. I evangeliet fick vi på nytt följa herdarna fram till barnet i krubban. Den bilden väcker ofta glädje och värme i hjärtat. Men det kan lätt stanna i det romantiska och julen bli något som inte berör oss idag. Vad har vi för välsignelse av att detta barn föddes? En vägledare svarar: Ingen! Kristi födelse i Betlehem är förgäves om han inte föds i våra hjärtan. Det slutar i ett avbrutet havandeskap, en slags andlig abort.

Traditionen har talat om Kristi trefaldiga födelse. Den första skedde i evigheten. Fadern födde Sonen ”före all tid”, som trosbekännelsen uttrycker det. Hans andra födelse är i Betlehem, då Ordet blir människa, född av jungfru Maria. Det är historiens viktigaste födelse. Hans tredje födelse är i den troendes hjärta.

Vi ser det i jungfrun Maria. När herdarna funnit den heliga familjen och berättat vad som sagts till dem av änglarna, står det att Maria ”tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det”. Det hade hon redan gjort när ängeln Gabriel gav henne budskapet att hon skulle bli moder. Det var inte bara en biologisk födelse. Fäderna säger att hon blev havande genom örat. Det hon hörde tog hon emot i sitt hjärta. Med hela sitt hjärta sade hon: ”Se jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig efter ditt ord”.

I hennes sköte och i hennes hjärta förenas himmel och jord. Hon är jorden som fuktas av den himmelska daggen, och vars livsfrukt är Jesus. Maria blev moder till ”livets upphovsman”, som vi hörde i kollektbönen. Födelsen är verklig. Jesus återspeglar inte bara Faderns härlighet. Som människa bär han sin moders drag, hennes genetiska kod. Han växte till i hennes sköte och hon förmedlade till honom hans mänskliga gestalt och särdrag. Som människa var han sin moder upp i dagen. Hon upplät inte bara ett rum åt Gud. Det var genom henne som han blev människa.

På konciliet i Efesos år 431 använder Kyrkan den djärva benämningen Gudaföderska för Maria - det kunde ju missförstås som att Maria vore gudomlig – men det är ytterst ett försvar för inkarnationen, att Gud verkligen blev människa. Läran om Maria är en kommentar till och bekräftelse av läran om Kristus. Utan Maria blir kristendomen lätt manhaftig och mansdominerad, tron blir teori eller ideologi. Och ideologier behöver inga mödrar. Vår Frälsare har en mor. Gud har genom henne skänkt oss Frälsaren och därmed välsignat oss med den största av alla gåvor

Att Gud föds som ett människobarn, har som följd att människan kan födas som Guds barn. Det är julens saliga utbyte. Aposteln sade: ”Eftersom ni är söner, har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: Abba! Fader!” Men det betyder också att vi får hans mor som vår moder. Vi hör det från korset. Med blicken på Maria säger Jesus till sin lärjunge Johannes: ”Se, din moder.” Det är ett ord till alla lärjungar och till hela kyrkan. Marias unika ställning som moder till sin son, gör henne också till andlig moder åt Sonens lärjungar. Vi är lemmar i Kristi kropp, den kropp som Maria burit, fött, vårdat och fostrat. Maria fortsätter den uppgift hon fullgjorde som mor till sitt barn, men nu för Kristi mystiska kropp, som är hans kyrka. Påven Paul VI proklamerade Maria som hela kyrkans moder. - Lika lite som vi skall låta en dag gå utan att bedja Fader vår, lika lite skall en dag gå utan att ha bett Var hälsad Maria.

I bönen över offergåvorna ber vi att ”det nådens verk som tog sin början i Maria, skall nå sin fullbordan i oss”.

I en liturgisk text ställs frågan: ”Heliga och obefläckade Jungfru, jag vet inte hur jag skall lovprisa dig. Himlarna kan inte rymma Ordet som du bar i ditt sköte”. Vår bästa lovprisning är att följa hennes exempel, hon som blev moder genom att vara den främsta bland lärjungar. Hon lät sig tas i anspråk. Hon lyssnade till ängelns ord och bejakade kallelsen att vara Herrens tjänarinna.

Kan man tänka sig en bättre föresats för det nya året än att instämma i hennes överlåtelse? Gör mig till din tjänarinna/tjänare! Må det ske mig efter ditt ord! Så att tron föder fram ett nytt liv. Maria lyssnar och följer sin son ända till korset. Hon går ödmjukhetens väg. Därför gör Gud stora ting med henne. Hon brister ut i sin lovsång. Alla släkten prisar henne salig. Hela hennes liv förvandlas. Hela kyrkan känner igen sig i henne som Sions dotter. ”Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel. Var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem. Herren bor i dig.” Hon är tecknet på vad Gud vill och kan göra med alla människor, vad nåden kan göra med den som tror och beslutsamt går ödmjukhetens väg. Maria blir, säger fäderna, det himmelska Jerusalem, som aposteln kallar ”vår moder”. Psalmisten ser det med profetisk blick: ”Alla är födda där, i henne. Alla mina källor är i dig”.

Därför är Maria kyrkans starkaste vapen i kampen om människan. Det som kyrkan förkunnar om Maria kan tyckas fromt i överkant, i en allt brutalare värld. Men det rymmer en kraft som avgör mänsklighetens framtid. Hon visar vägen till människans sanna upphöjelse, medan de mäktiga och högmodiga skall störtas. Hon är värnet mot allt som hotar att förminska och förnedra människan, det som börjar i högmod och förhävelse, men slutar i desperation och förtvivlan.

Därför gör vi som Maria, tar emot hennes sons ord i vårt hjärta och begrundar det. Sonens ord är Ande och liv. Det föder nytt liv, det gör oss till levande människor. Det vi bekänner om Maria får vi hoppas på för egen del.

I en Mariaantifon, Sub tuum praesidium ber vi inför det nya året:

Under ditt beskydd tar vi vår tillflykt, heliga Guds moder. Ringakta inte de böner vi ber när vi är nödställda, utan befria oss alltid från alla faror, du ärorika och välsignade Jungfru”.

Amen.