Kristi seger förvandlar - Hur märks det i vårt samhälle idag?

Ekumniskt panelsamtal i Kristianstad 18/1 2012

1. I vårt samhälle och i hela västvärlden ser vi snarast motsatsen. Det vi "märker" är inte tecken på "Kristi seger", utan en smygan�de "dödens kultur" (Johannes Paulus II), en kultur som kapat sina, inte bara kristna, utan också kulturella rötter och är på väg att begå ett slags kollektivt självmord. Först ifrågasattes sanningen (det finns bara åsikter), därefter rätten. Kvar står makten, "relativismens diktatur" (Benedictus XVI), som kan agera fritt, eftersom vi inte längre genomskådar drivkrafterna. Tydliga symptom är frånvaron av samtal kring trettiofem tusen aborter varje år och att våra lag�stiftare sannolikt saknar argument för att förhindra en kommande eutanasilagstiftning. Vi förstår inte var�för det sker, som sker. Det goda som sker, sker i det tys�ta. I biktstolen, i vardagens "släta gärning", i människor som, utan att veta om det, bistår Jesu minsta bröder. Den viktigaste förvandlingen sker ge�nom människor som ber och gör bot, som genom ödmjukhet öppnar tillflödet för Kristi ljus och seger. Dess�utom verkar hela tiden den gudomliga Försy�nen på tusen sätt, genom sunt fönuft, vetenskapliga framsteg (Tranströmer och Fredspristagarna), naturens ständiga underverk, änglarnas ingripan�de...

2. Vad säger kyrkan om samhället? Hennes sociallära, tyvärr hennes "bäst bevarade hemlighet", står på tre pelare: a. Soli�dariteten. Vi är inte individer i ett kollektiv. Vi hör ihop som lemmar i en organism, i en kropp. Det privat tillskansade över�flödet är stöld från de fattiga. b. Subsidia�riteten. Ingen fråga skall avgöras eller åt�gärdas i högre in�stans än nödvän�digt. Det "börjar" inte med barnet. Det börjar med föräldrarna. Samhällets urcell är familjen. c. Varje människas okränkbara värde, från kon�ceptionen till den naturliga döden. Detta lär och förkunnar kyrkan. Det är en för�nuftig, begriplig och be�prövad lära. Kyrkan förkunnar den in i sam�hället och till dem som styr. Ex. Påvens tal förra året i tyska parlamentet (Bun�destag), där han ställde frågan om rättens grundva�lar. Hur kan politiker stifta lagar som förpliktar, om de inte känner rät�tens grundvalar?

3. Vägen till ett förvandlat samhälle går genom den förvandlade människan och den förvandlade gemenskapen, som är Kyr�kan själv, av fäderna kallad "den förnyade mänsklighe�ten", av det senaste konciliet kallad "tecknet på mänsklighetens en�het". Kyrkan får sin agenda från Gud och Kristus, inte från världen, ännu mindre från det politiskt korrekta. I den mening�en är Kyrkan till "för världen", också klostret och eremiten. Utan kyrkans och de heligas bön, koncentrerad i det eukaris�tiska offret, skulle världen gå under. Den ytlige betraktaren kan beklaga kyrkan, men det är världen som kommer att dö av leda (Bernanos), när hennes ljus slocknat. Över Kyrkan har inte ens dödsrikets någon makt.