FJÄRDE PÅSKSÖNDAGEN

Joh 10:27-30

Vad kännetecknar en kristen?

Kan man ge en definition eller en beskrivning på en kristen? Karikatyrer och halvsanna beskrivningar finns det gott om. - I helgonen ser vi hur det är tänkt. Men vad är deras hemlighet?

Vi har nyss hört en kort beskrivning i evangeliet. Fyra korta verser, där redan den första versen säger det väsentliga: "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig".

Liksom fåren lyssnar till sin herdes röst, lyssnar den kristne till Kristi röst. Människan har förstått att hans röst är den viktigaste av alla världens röster. Han litar på den. Han lyssnar till den rösten i evangeliet, i kyrkan (det är därför vi är här), han lyssnar till den rösten i sitt samvete. En kristen lyssnar till herdens röst. Det är det första.

Jag känner mina får", fortsätter Jesus. Att känna någon betyder i bibelns värld att ha gemenskap med vederbörande. Mannen känner sin hustru. De är förenade till ett. Psaltaren säger: "Du, Herre, känner mig. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand." Herren känner oss bättre än vi känner oss själva. Han är mer angelägen om vårt bästa än vad vi själva är. Han känner oss. Det är det andra.

Mina får följer mig", fortsätter han. En kristen följer Kristus, som fåren följer sin herde. Han lyder och följer sin Herre. "Följ mig" hade han sagt när han kallade sina lärjungar. De lyssnade till hans röst och följde honom i den hjord som är hans heliga kyrka. Det är det tredje.

Detta kunde egentligen räcka som beskrivning, men Jesus går ett steg till. I nästa vers förklarar han vad det får för konsekvenser: "Jag ger dem evigt liv". Detta "liv" syftar inte bara på en framtid i himlen. Han säger inte att de skall få evigt liv. Det liv Jesus talar om som en gåva börjar redan här. Inte minst Johannesevangeliet vittnar om detta. "Den som tror på mig har evigt liv", säger Jesus. I sjätte kapitlet säger han: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod han har evigt liv".

Men alla svårigheter då? Fåren var ständigt hotade av tjuvar och rövare? Och alla frestelser som vi ständigt faller offer för? För att inte tala om döden? Jesus säger: "De skall aldrig någonsin gå under och ingen skall rycka dem ur min hand". Vilket löfte! Man anar kampen och alla anslag som han själv utsattes för. - Inte ens döden kunde behålla honom i sitt grepp. De som hör till honom står under beskydd av den som är starkare än både synden, döden och djävulen.

För att bekräfta att hans löfte har täckning hänvisar han till Fadern. "Ingen kan rycka dem ur min faders hand". Det är inte ett privat löfte han ger. Han talar inte bara i Faderns namn, som har sänt honom. Det skydd han ger ger också Fadern.

De korta verserna kulminerar i ordet: "Jag och Fadern är ett". Den som är skyddad av Sonen är skyddad av Fadern. Den som är känd av Sonen är känd av Fadern.

Därmed är det väsentliga sagt. Skyddet och omsorgen är heltäckande. Vi hör det i psaltarens 23:e psalm, den mest älskade av alla psalmer: "Herren är min herde, ingenting skall fattas mig." Det är ingen tillfällighet att den möter i mässan för de döda.

Finns det då inga svaga punkter i detta trygghetslöfte? De korta verserna berättar vad Jesus gör. Där finns det inga svaga punkter. Han känner sina får. Han ger dem evigt liv. Ingen skall rycka dem ur hans hand. Men två verb används för att beskriva människans roll, vad fåren gör. De lyssnar och de följer. Det finns alltså två möjliga sabotörer: att inte lyssna och att inte följa. Ohörsamhet och olydnad kan sabotera alltsammans. Det ger en hälsosam oro. Som inte får ta överhanden och bli ohälsosam. Då har man glömt skyddet. Den hälsosamma oron betyder ingen inskränkning av löftet, men lär oss att leva i hoppet. Den ohörsamme och olydige kan vända om. Inte ens synden råder över den ödmjuke. Det allvarliga är att sluta lyssna och att förbli i synden.

Allvarligast tycks det vara för dem som Jesus talade till den där gången i Salomos pelarhall. Det var där Jesus talade de ord som vi nyss har hört. Hans lyssnare krävde tecken och ord: "Om du är Messias, så säg det öppet". Jesus svarade: "Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får". - Finns det sådana människor? Vi skymtar tillvarons svåraste fråga, hur människan tycks vara i stånd att sluta sig för sanningen. Paulus talar om de människor som byter ut Guds sanning mot lögnen. I början av Johannesevangeliet talar Jesus om dem som avskyr ljuset för att deras gärningar inte skall avslöjas. Inför Pilatus talar han om dem som "inte är av sanningen". De hör utan att höra, de ser inte ens när sanningen står framför dem.

Det fanns en Judas bland de tolv. Det fanns lärjungar som tog anstöt av Jesu ord och inte längre ville följa honom. Uppenbarelseboken varnar dem som låter den första kärleken kallna.

Ändå förkunnar Jesus sitt evangelium. Han gör det för dem som omringade och hotade honom. Det är för dem han talar om de får som lyssnar till och följer honom. Vi får tjuvlyssna till samma budskap.

Budskapet ljuder fortfarande. Det är Guds tålamod som gör att det fortfarande kan höras. Benedictus manar i företalet till sin regel: "Vet du inte, att Guds tålamod vill föra dig till bättring? Ty i sin godhet säger Herren: 'Jag vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får leva.'"

Det är inför denna röst som våra liv avgörs. Katekesen säger att Gud skall döma människan i enlighet med hennes ja eller nej till nåden. Det är av kärlek som evangeliet om Guds kärlek fortfarande ljuder. Aposteln Paulus beskriver den kraft som driver Jesus: "Kärleken är tålmodig och god, den hoppas allt, den uthärdar allt".

Amen.