Jul- och Nyårshälsning 2004-2005
från
DEN HELIGE BENEDIKTS HUS

Pax!

Kära Vänner,

När vi människor ser tillbaka på ett förgånget år, då märker vi snart att året innehållit två olika slags händelser. Det ena är sådana som återkommer år efter år. Det andra är sådana som särskilt präglat just detta år. Något liknande gäller som bekant den heliga mässan. Vissa moment och texter återkommer i varje mässa, andra är specifika och präglar just den aktuella mässan. Den liturgiskt intresserade vet att de återkommande momenten kallas ordinarium, medan det specifika kallas proprium (= det egna och särskilda). På samma sätt har också för oss människor varje år sitt återkommande ordinarium, men också sitt proprium. Så även Den Helige Benedikts Hus. Om detta vill jag berätta i denna hälsning till husets vänner.

Till ordinariet hör först och främst den dagliga rytmen av läsning, bön och arbete. Som vanligt har huset tagit emot gäster, ungefär 100 övernattningsdygn per år. Andra besök i huset sker "virtuellt", via det s.k. nätet. Husets hemsida har minst 10 besökare varje dygn, och det är faktiskt predikningarna som får flest påhälsningar. Dessa sänds också regelbundet ut som E-brev till en växande skara "gratisprenumeranter".

Trossamtalen en gång i månaden har också fortsatt, med ofta ganska "svåra" ämnen. Deltagarna föreslår oftast själva vad de vill ska behandlas. Samtalen kring den helige Johannes Cassianus' texter har också fortsatt med några präster från Svenska Kyrkan. Till sommaren utkom tredje delen Cassianustexter, Hjärtats ro, som de två tidigare på förlaget Artos. Den 23 juli firade vi honom i mässan hos systrarna, men det borde snarast nämnas under propriet, eftersom det sannolikt var första gången i historien som detta helgon firats i vårt land.

ordinariet hör också olika uppdrag utanför huset. Under böneveckan för de kristnas enhet i januari fick jag i Hässleholm hålla tre föredrag över ämnet "Enhetens mysterium", förutom i den lokala katolska kyrkan, också i Pingstkyrkan och i en stadsdelskyrka tillhörig Svenska kyrkan. I samma månad ville de katolska studenterna i Lund ha svar på frågan: "Är människan fri?" I Vår Frälsares församling i Malmö fick jag i februari berätta om "Att vara benediktin", och i mars fick jag inleda ett spännande samtal med en grupp gymnasister i Ystad över ämnet: "Människan - en varelse på väg". Några resor har gått över Öresundsbron till Danmark. Bl.a. till en oblatträff i Vår Frue Kloster i Åsebakken norr om Köpenhamn tillsammans med moder Tyra Antonia. Klostermuseet i Ystad bad mig att en vårkväll i april säga något i anslutning till deras utställning "Heliga kläder". En augustivecka fick jag vara kaplan för de katolska kyrkomusikerna under en intensiv studievecka på folkhögskolan i Hjo. Som tidigare år har jag också under detta år fått leda några reträtter.

Till ordinarie resor hör även besöken i benediktinklostret S. Benedictusberg i Nederländerna, både för att dela det gemensamma livet med bröderna och för att inhämta råd och vägledning av abboten Dom Adrian Lenglet.

Den ordinarie vallfärden till Mariavall ägde i år rum den 10 juli med föredrag av pater Rainer Carls över ämnet: "Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig." I vandringen från Fågeltofta kyrka till klostret deltog ett femtiotal pilgrimer och till det nya för i år (proprium!) hörde en bärbar högtalare, för att alla i det långa tåget skulle kunna höra bättre.

Till årets proprium hör de bibeldagar för ungdomar, som huset, i samarbete med systrarna i Mariavall, inbjöd till i början av juni. Temat var: "På upptäcktsfärd i bibeln - dagar i kloster". Gensvaret från deltagarna tyder på att det i framtiden kommer att höra till ordinariet.

Årets proprium började egentligen redan i februari, då en stödkrets till huset bildades. Över 30 vänner förklarade sig villiga att på olika sätt stödja huset, dess arbete och planer. Praktiskt, fr.a. med trädgårdsarbete, kom detta stöd till uttryck både den 1 maj och en gång i juli.

Redan vid stödkretsens möte i februari kom emellertid något i rörelse, som blivit detta års särskilda proprium. Något om husets historia återberättades, dess bakgrund i Den Helige Benedikts Kommunitet, att en donerad tomt för ett manligt kloster låg och väntade söder om systrarnas kloster, och att det redan fanns ritningar för ett "embryo". Någon föreslog att förfärdiga en modell av detta embryo. - Vid olika tillfällen därefter har några av husets vänner diskret men tydligt antytt att tomten borde tas i besittning. I slutet av april hade huset fått ett körsbärsträd som gåva och det föll sig naturligt att ta ett första symboliskt steg genom att plantera det på den blivande klostertomten. Så skedde också - den 1 maj, då det var "öppet hus" för tredje året i rad - efter det att vi i huset hade intervjuat moder Tyra Antonia med grundfrågan: "Hur byggs ett kloster - och varför?"

Tanken på att förfärdiga en modell aktualiserades när jag senare under våren på lite ovanliga vägar fick kontakt med en arkitekt från trakten, Per-Olof Kippel. - Det ovanliga bestod i att han bett mig välsigna en "Celtic-bar" i Tomelilla. Baren invigdes och besökarna bestänktes med vigvatten. Baren rymmer också en Mariabild och på väggen kan man läsa om den katolska präst som 1888 i Glasgow grundade Celtic för att samla in pengar till mat för behövande barn. Idag är Celtic mera känt för sitt berömda fotbollslag. Kontakten med Per-Olof Kippel ledde till att han ritade en egen skiss till ett litet kloster.

Med denna skiss i bagaget for jag i augusti till bröderna i Nederländerna. Till min glädje gav abbot Adrian förslaget sitt fulla stöd. I sin rekommendation skriver han bl.a.: "År 1996 började pater Ingmar Svanteson det benediktinska livet i Den Helige Benedikts Hus. Efter åtta år menar vi dock att tiden är mogen för nästa steg: att bygga ett hus, som till sin yttre och inre gestalt tydligt visar sitt ändamål, nämligen att vara ett hus för bön och arbete, där munkar kan göra den Helige Benedictus´ Regel fruktbärande för Sverige i det tjugonde århundradet… Nu tycks tiden vara inne att utan dröjsmål påbörja byggandet av ett litet kloster."

Några veckor senare for jag till Stockholm och biskop Anders Arborelius. Även han gav planerna sin välsignelse. Han skriver: "Också jag vill rekommendera planerna att uppföra ett litet bönens hus för benediktinmunkar bredvid Mariavall. Det skulle bli ett synligt tecken på att den Helige Benedikts andliga budskap är viktigt för många i dagens Sverige - och förhoppningsvis också inspirera unga män att gå i hans fotspår."

Här står vi nu. Jag skriver medvetet "vi". Det är ingen tillfällighet att husets vänner spelat en viktig, ja avgörande, roll. När både präst- och munkbrist råder blir lekmännens roll allt viktigare. Det torde också gälla fortsättningen av den händelsekedja jag försökt teckna. Jag återkommer med konkret information. För att årets proprium skall bära frukt är huset än mer beroende av ordinarie förböner.

I tacksamhet för vänskap, gåvor och förböner önskas Er en God Jul och ett Välsignat År 2005!

Er tillgivne

br. Ingmar

adress: Bondrum13 273 95 TOMELILLA

tel/fax: 0417-232 09 pg: 948710-9