PALMSÖNDAGEN

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66

Inledningsord när kvistarna välsignas

Kära troende, under fastetiden har vi försökt att bereda oss för påsken. Idag går vi in i den stilla veckan och hyllar vi Kristus när han rider in i Jerusalem. Kvistarna som nu välsignas tas med hem och placeras vid någon bild eller vid ett kors.

Hosiannaropen är en hyllning till Konungen som skall uppstå. Om ett par dagar ska de förvandlas till förnekelse och rop om att han skall korsfästas. Människan är ostadig. Låt oss instämma i hyllningen av den sanne konungen och be om hjälp att inte i våra liv bidraga till att han korsfästs på nytt.

Efter evangeliet (Matt 21:1-11)

Låt oss som folket i Jerusalem ropa och jubla mot Kristus, vår Herre, och följa honom på hans väg.

Predikan – Vaka med mig

Dagens liturgi har två tydligt åtskilda delar. Först palmprocessionen, sedan passionsberättelsen och själva mässan. Processionen föregriper uppståndelsen. Passionen beskriver Jesu lidande. Eukaristin rymmer både lidande och seger. Kyrkan skulle inte komma ihåg lidandet om det inte fört till seger. Men vägen till seger går genom lidande.

Jesu lidande hand­lar inte bara om mänskliga svek, plågsam tortyr och ett jus­titie­mord. ”Detta måste ske”, säger Jesus. Det finns en plan. Vi märker det om vi ett ö­gonblick återvänder till Get­se­mane, dit Jesus tar med sina lärjungar. Han ber dem om hjälp. ”Vaka med mig.” Han ber om hjälp. Vid detta enda tillfälle i evangeliet. Han fylls av sorg och ängslan (Ps 42-43). Han säger: ”Min själ är bedrövad ända till döds.” Rädslans och vanmaktens vågor slår in över hans huvud (Ps 69). Han förskonas inte från något. Han har inga hemliga krafter att ta till. Han torteras i sin själ, som han senare skall plågas i sin kropp. Han bär våra synder och alla mänskliga smärtor i sin kropp (1 Petr 2: 24). Hans lärjungar och vänner somnar. Han är ensam. På korset frågar han varför han är övergiven också av sin Fader.

Uppriktigt ber han att få slippa: ”låt denna bägare gå förbi mig”. Han nästan förhandlar med Gud, ”om det är möjligt...”. Tre gånger går han tillbaka till sina sovande lärjungar och åter tillbaka in i ensamheten. Kampen är på riktigt. Först efter tredje gången kan han säga: ”Stig upp låt oss gå.” Först då tycks han ha kommit igenom. Men då har något hänt. Överlåtelsen är fullbordad.

Till oss säger han: ”Vaka med mig.” Kyrkan ger oss hjälpmedel: den smärtorika rosenkransen, korsvägsandakten, mässans texter, profeten Jeremia, Klagovisorna. Vi lever oss in i hans lidande. För att förstå att han varit med i allt. Det förskonar oss in­te från rädsla, mörker, en­samhet och ångest. Men något händer. Han säger: ”Vaka med mig.” Benedictus upp­ manar oss att uthärda motgångar och oförrätter ”för Herren” (RB 7:38). Den som gör det gör en upptäckt. Något händer. Jesu lidandes fruktar ”flyttar över” i oss. Uppståndelsens ljus skymtar fram, även om vi förstår det först senare. Paulus säger att han bär med sig Jesu död i sin kropp, ”för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp”. Den som förenar sina lidanden med Jesus och säger: ”Ske din vilja”, den som bär sitt kors tillsammans med Jesus, bereder väg för uppståndel­sens ljus.

Amen.