Julnattens mässa

Titus 2:11-14

Guds nåd har blivit synlig

Vad är det vi ser denna heliga natt?Vi låter aposteln Paulus hjälpa oss skumögda. Han säger: Guds nåd har blivit synlig. Längre fram i samma brev säger han: Guds godhet och barmhärtighet har uppenbarats. Det är långt ifrån självklart. Det fanns och finns många skäl för Gud att dra sitt ljungande svärd över mänskligheten, som den beter sig. Men denna natt förkunnas inte ett sorgens eller ett domens budskap, utan ett budskap om nåd och glädje. ”Nu när det är livets födelsedag får ingen sorg finnas”, säger påven Leo i sin julpredikan. Talet om Guds godhet kan lätt bli tomma ord. Man uppfattar det som en självklarhet. Det är Guds yrke att förlåta - säger den som i grunden inte tror. Men då är det inte nåd längre. Nåden är en oförtjänt gåva. Den ges av gudomlig generositet och kärlek.

Paulus hade fått denna gåva när han var på väg till Damaskus på sin jakt efter de kristna. Gåvan bländade honom. Ljuset från Guds godhet gjorde honom blind i tre dagar och tre nätter. Redan tidigare visste Paulus vad Gud föreskriver och kräver i sin lag. Han var stolt över sin lagtrohet. Men det han mötte på Damaskusvägen fick allt det tidigare att framstå som avskräde. Han hade mött Guds nåd, hans förtärande kärlek. Han blev en tjänare åt Guds nåd. Han utstod tortyr och fängelse, förföljelse och vedermödor för att vittna om denna nåd. Han gav sitt liv för den.

Och nu säger han att Guds nåd har blivit synlig. Det ljus som bländade honom var inte ett ord eller en teori. Ljuset var en person. En röst hördes i det bländande skenet: ”Var­för förföljer du mig?” Paulus frågar förfärad: ”Vem är du, Herre?” Svaret lyder: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det är honom Paulus syftar på när han säger att Guds nåd har blivit synlig. Den gudomliga nåden och kärleken har koncentrerats i den person som bländade Paulus på Damaskusvägen. Det är honom som alla apostlarna vittnade om. ”Vi har sett det med egna ögon, vi har skådat det och tagit på det med våra händer”, säger en annan apostel. Guds nåd har blivit synlig. Det är nådens födelsedag vi firar denna natt.

Vän av lag och ordning frågar naturligtvis: spelar det då ingen roll hur vi lever? Paulus svarar själv. ”Nåden lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna värl­dens begär.” Nåden lär oss. Det är en bättre pedagog. Lagen har sin roll. Samhället behöver sina lagar och kyrkan måste tydligt klargöra var gränserna går mellan rätt och fel. Men vore det inget me­ra, så hade vi inte varit här denna natt. Förmodligen hade vi inte haft någon kyrka alls. Det nya är nåden. Johannes ska säga: ”Lagen kom genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus.” Det är nåden som driver Paulus. Det är den som gör att han uthärdar allt. Mötet med Guds glödande godhet och kärlek. Samlat i en människa. Det gör inte sorgen över synden mindre. Tvärtom. Det är Guds nåd de troende kränker och vänder ryggen till när de syndar. Men där visar sig det som ingen lag känner till: Där synden över­flödar, där överflödar nåden än mer.

Det är ett barns födelse vi firar denna natt. Gud kommer inte in i världen som en mäktig härskare. Någon skulle säga att han kommer in fel väg. Lagbrotten är ju så skrämmande. Han kommer som ett barn för att göra nåden synlig. Det är den gudomliga pedagogiken. Vem kan motstå ett barn? Det verkligt skrämmande är att också det tycks möjligt. Redan inför krubban sker ett avgörande. Katekesen säger: Kristus skall döma människan i enlighet med hennes ja eller nej till nåden. Någon frågade en äldre katolsk statsman hur han ville dö och fick svaret: I nåden.

Nåden har blivit synlig i Marias barn. Hennes son kom för att göra oss till barn, till nå­dens barn. Kom, låt oss tillbedja honom.

Amen.