Gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande Jes 52:13-53:12 Ps 31:2,6,12-13,15-17,25 Heb 4:14-16;5:7-9 Joh 18:1-19:42 Ett fullbordat liv – för vår skull I Johannespassionen är det nästan redan påsk. Den fjärde evangelisten berättar inte om en förlorare. Han berättar om någon som fullbordar sitt liv, trots att han berövas det på grymmast tänkbara sätt. De som
2 Mos 12:1-8,11-14 Ps 116:12-13,15-18 1 Kor 11:23-26 Joh 13:1-15 Att älska ända till slutet Jesus faller på knä och tvättar lärjungarnas fötter. En bild av hela hans liv och gärning. Han, genom vilket allting blivit till, faller på knä för sin skapelse för att betjäna den, för att rena de orena, ge kraft åt de
– Jes 50:4-9a Ps 69:8-10,21b-22,31,33-34 Matt 26:14-25 – Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”. Bön är det första offer den troende bär fram varje morgon, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tidningar och andra medier. Ett stort korstecken, Fader
– Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a,5-6b,15,17 Joh 13:21-33,36-38 – Stämningen vid den sista måltiden var spänd. Jesus förutsäger förräderiet: ”En av er skall förråda mig”. Petrus vågar inte själv fråga vem det är. Han låter Johannes göra det. Jesus säger till Judas: ”Gör genast vad du skall göra!” Orden måste ha varit gåtfulla för lärjungarna. De visste
– Jes 42:1-7 Ps 27:1-3,13-14 Joh 12:1-11 – Under de första dagarna i Stilla veckan låter Kyrkan oss höra tre av sångerna om ”Herrens tjänare” hos profeten Jesaja. Den fjärde får vi höra på Långfredagen. Den första sången vidgar horisonterna. Profeten målar konturerna till en tjänare med ett universellt och allomfattande uppdrag. Han skall bli ”ett
Vid palmprocessionen: Mark 11:1-10 I mässan: Jes 50:4-7 Ps 22: 8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Mark 13:1-15:47 Inledningsord Vi går in i Stilla veckan. Det är universums Stora vecka, där all mänsklig ondska drabbar Jesus, men själv besegras. Under denna vecka förvandlas maktbalansen i tillvaron. Kyrkans liturgi vittnar om det redan när Jesus rider in i Jerusalem.
– Hes 37:21-28 Jer 31:10-12b,13 (resp.psalm) Joh 11:45-56 – Översteprästen Kajafas ”talar inte av sig själv. Han talade profetiskt”. Gud låter denne skrupelfrie realpolitiker uttrycka den gudomliga planen. Och inte bara uttrycka. Kajafas blir redskapet för att planen genomförs. ”Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket, utan också för att Guds skingrade
1 Mos 12:1-4 Ps 16:1-2,5,7-11 Joh 17:20-26 Benediktiner världen över firar idag den helige Benedictus´ himmelska födelsedag, hans övergång, lat. transitus, hans påsk, till den fulla och himmelska verkligheten. När Benedictus förstod att döden nalkades, lät han sig föras till kyrkan där han tog emot den heliga kommunionen. Med lyfta händer, stödd av sina bröder, överlämnade
– Dan 3:14-20, 24-25, 28 Till Dan B:29-33 Joh 8:31-42 – ”Sanningen skall göra er fria.” Frihet står sedan länge högt i kurs i vår kultur, kanske står den högst på värdeskalan. Men vad är frihet? Den som till exempel väljer att låta begären styra – makt, njutning, pengar – märker snart att det leder till
S. Josef, Jungfru Marias brudgum – 2 Sam 7:4-5a,12-14a,16 Ps 89:2-5,27,29 Rom 4:13.16-18,22 Luk 2:41-51a – Josef påminner oss om att Jesus växte i en bestämd miljö på jorden, i en konkret familj. Detta trots att han var på väg att fullfölja sin gränsöverskridande kallelse och redan som tolvåring sökte sin himmelske Fader i templet.