– Upp 10:8-11 Ps 119:14,24,72,103,111,131 Luk 19:45-48 – Boken med de sju sigillen koncentreras till ”en liten bokrulle”. Johannes får uppmaning att äta upp den. Bokrullen är ”söt som honung” i hans mun, men svider i hans mage. Profeterna Jeremia och Hesekiel hade fått en liknande uppmaning före honom. Guds ord måste ta vägen genom förkunnarens
– Upp 5:1-10 Ps 149:1-6a,9b Luk 19:41-44 – Johannes gråter ”häftigt över att det inte finns någon som är värdig att öppna boken och se i den”. Boken om människans och tillvarons historia är förseglad med sju sigill. Han ser ingen som kan tyda den, ingen som kan svara på frågan om vad som är
– Upp 4:1-11 Ps 150 Luk 19:11-28 – Lukas berättelse om de tio punden skiljer sig från vad Matteus berättar, det vi hörde i söndags. Hos Lukas är man nära Jerusalem och stämningen är upphettad. Otåliga anhängare vill att Guds rike skulle komma ”redan nu”. Liknelsens man ”av hög börd”, som reste bort för att
– Upp 3:1-6,14-22 Ps 15:2-4b,5 Luk 19:1-10 – Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga. Hennes iver irriterade ibland hennes omgivning. Breven i Uppenbarelsebokens inledning är riktade till församlingar i Mindre Asien, men har en
– Upp 1:1-4;2:1-5a Ps 1:1-4,6 Luk 18:35-43 – ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Det är den blindes bön, när Jesus frågar vad han skall göra för honom. Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok, som vi skall följa under kyrkoårets två sista veckor, är en tröstebok i en tid fylld av förföljelse och nöd.
Ords 31:10-13, 19-20, 30-31 Ps 128 1 Thess 5:1-6 Matt 25:14-30 Att ta sin glädje i besittning Det är lätt att missförstå liknelsen om de tio talenterna/punden. Och missförståndet kan bli stort. Vi hör om en man som fördelar sina ekonomiska tillgångar bland sina tjänare och reser bort. De som fått fem respektive två talenter
– 3 Joh v. 5-8 Ps 112:1-6 Luk 18:1-8 – En änka besegrar en orättfärdig domare genom envishet. ”Hon pinar livet ur mig genom sitt springande.” Jesus ger oss liknelsen för att lära oss att ”alltid be och inte ge upp”. Det är åtminstone okonventionellt. Jämförelsen leder till en retorisk fråga: ”skulle då inte Gud låta
– 2 Joh v. 5-8 Ps 119:1-2,10-11,17-18 Luk 17:26-37 – Budskapet i andra Johannesbrevet är detsamma som i det första. Bedragarna är de som förnekar att Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Dessa, sannolikt en gnostisk rörelse, tänkte sig att han bara framstod som människa, men inte var det fullt ut. Bakom dem står ”bedragaren”, som
– Jes 61:1-3a Ps 89:2-5,21-22,25,27 Matt 25:31-40 – Det finns en smittande glädje i bilden av Martin av Tours. Det är samma färg och ton som i Jesajas profetia om Herrens tjänare: glädje för de ödmjuka, läkedom för de förkrossade, frihet för de fångna, befrielse för de bundna, tröst för de sörjande och bedrövade. Det skymtar
– Tit 2:1-8,11-14 Ps 37:3-4,18,23,27,29 Luk 17:7-10 – Leos den stores predikningar hör till kyrkans levande minne. Det är hans röst som varje jul förkunnar: ”Upptäck din värdighet, o kristna människa!” Den frimodigheten står inte strid med den ödmjukhet som evangeliet förkunnar. Det är andra sidan av samma mynt. Leo bekräftade kyrkomötet i Kalcedon 451