– Jes 2:1-5 Ps 122:1-9  Matt 8:5-11 –

Profeten ser in i ”kommande dagar”, där lju­set skall skiljas från mörkret, där rätt skall skipas och fred skall upp­rättas. Han ser hela histo­rien, men i det slutliga ljuset. ”Alla hednafolk skall strömma dit.”

Profeten ser det första förbundet som en källa till ljuset: ”Från Sion skall lag utgå och Her­rens ord från Jeru­salem”. Det var Is­raels folks kallelse att vittna om detta ljus, också för ”al­la hed­nafolk”.

Samtidigt pekar profetian vidare, mot honom som kallar sig och som är världens ljus. Redan profeten visste det: ”Kom låt oss vandra i Herrens ljus”.

I Jesu möte med den hedniske officeren är rollerna om­bytta.

Jesus finner större tro i den hedniske officeren än hos någon i Is­rael. Jesus ser en framtid där hedningar ”skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket”.

Kyrkan påminner oss i varje mässa om risken att förhärdas och bli ”hemma­blind”. Hon lägger den hedniske officerens ord i vår mun: ”Her­re, jag är icke värdig att du går in under mitt tak, men säg blott ett ord, så blir min själ helad”.

Johannes Cassianus ser den hedniske officeren som en förebild i den andliga kampen att avvisa det onda och göra det goda.

Vi skall bli ”andliga officerare” som till de onda och högmodiga tan­karna säger: ”Gå!” Till de goda och ödmjuka tankarna säger vi: ”Kom!” Till den goda gär­ningen sä­­­ger vi: ”Gör det här!”

I den heliga euka­ristin ”drar vi upp till Herrens berg”, för att få bå­de ljus och kraft att ”vandra i Herrens ljus”.