Kortpredikan – S. Maria Elisabeth Hesselblad, ordenskvinna

– Tob 11:5-14 Ps 146:2,7-10 Mark 12:35-37 –

Familjedramat slutar lyckligt. Tobit får sin syn tillbaka, och dess­­utom sin son och en svärdotter. Tobit prisar honom som ”slog, men åter förbarmade sig”.

Han går ”med långa kliv och i sin fulla styrka” genom Nineve för att möta och ta emot sin svärdotter.

Hans son Tobias för sin hustru till fadern. Däri skymtar något stör­­­re.

Tobias har med ängelns hjälp besegrat fienderna. I evangeliet hör vi om den Messias som har makt att ”lägga fien­derna under sina fötter”.

De befriade görs till hans Kyrka, som förenas med sin befriare, som en brud med sin brudgum. För att ledas till det slutliga bröl­lo­pet.

Tobits blindhet botas med det hjälpmedel som Rafael har lagt i Tobias händer. Tobit kan se och glädjas över Guds märkliga plan.  

Elisabeth Hesselblad såg och förstod. Hon leddes till ”den ka­tol­ska sanningens fullhet”.

Men hon plågades av både sjukdom och motgångar. Hon beva­rade sitt hjärta rent för att förbli seende.

”Med brinn­ande kärlek till den korsfäste” återförde hon birgittiner­na till Birgit­tas land. I bön om att hela Sverige skulle återföras till den katols­ka tron.

I bönen över offergåvorna ber vi: ”låt detta rena offer på jungfrun Maria Elisabeths högtidsdag i våra hjärtan tända den eld som du vill skall brinna i världen”.