Kortpredikan

– Apg 5:27-33 Ps 34:2,9,17-20 Joh 3:31-36 –

”Den som tror på Sonen har evigt liv.”

Det är bud­ska­pet i Johan­nes­evangeliet.

Därför kan Jesus också säga: ”Den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över ho­nom”.

”Guds vrede” är inte något känslotillstånd hos Gud. Men hans rätt­fär­dighet kan inte blunda när människan handlar mot insedd san­ning och därför fångas av lögnen. Översteprästen förnekar ju sin delaktighet i Jesu död. ”Ni vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.”

De vill också under hot förbjuda apostlarna att vitt­na om vad de har sett och hört. Apostlarnas svarar med att vädja till vad ingen kunde förneka: ”Man mås­te lyda Gud mer än männi­skor”.

Normalt ville apostlarna lyda översteprästerna. Men när dessa står e­mot sanningen, har de själva förlorat sin auktoritet och apostlar­na mås­te prioritera lydnaden för Gud.

Den sanning de vittnar om vill inte döma. Den vill förlåta och upprätta.

Samma grundregel, ”man måste lyda Gud mer än männi­skor”, gäl­ler i det egna samvetet. Ur de oordnade känslorna lyssnar män­ni­skan fram san­­­ningen. Hon låter sig vägledas av Sanningens röst, som talar i hen­nes innersta.

Samma Sanning säger inför Pilatus: ”Jag har kommit för att vittna om sanningen”. Något i människan känner igen hans röst. ”De som är av Sanningen hör min röst”.

Psalm 34 tillämpar det i vardagen: ”Her­ren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda”, men ”är nära dem som har ett för­krossat hjärta”. Att följa Sanningen är att gå ödmjukhetens väg på vilken människan lära känna sanningen om sig själv. Den leder till upphöjelse och liv.

Den högmodige ser inte. Han vägrar att se.

Den ödmjuke smakar Herrens god­­het.

”Man måste lyda Gud mer än männi­skor.”

Regeln är oss given för att upprätta oss och ge oss liv.

”Den som tror på Sonen har evigt liv.”