– Heb 10:19-25 Ps 24:1-4b,5-6  Mark 4:21-25 –

”Ge akt på det ni hör”, säger Jesus.

Thomas av Aquino är känd för sitt tänkande, men han gav akt på det han iakttog med alla si­na sinnen, också i naturen. I allt såg han tecken som pekade i en enda riktning.

Thomas röst hörs fortfarande. ”Hela världen ekar av den”, som hans lärare Al­bertus Magnus förut­spåd­de.

Hans tankereda uteslöt inte att han också älskade av hela sitt hjärta. Vi märker det i hans böner, inte minst inför al­ta­rets all­ra­heligaste sakrament.

Vid slutet av sitt liv drabbades han av en vision. Då lägger han ner sin penna. Det han såg får honom att kalla allt han skri­vit för ”halm” i jämförelse med det han fick se.   

Han såg det Hebreerbreet för­kunnar om den store överste­präs­ten, som genom sitt offer har öppnat en levan­de väg in i Guds hus.

Han kunde instämma i uppmaningen: ”Låt oss träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet.” Och: ”Låt oss fortsätta att bekänna vårt hopp”.

Enligt Jesus hänger framtiden på att lär­jungen fort­sät­ter att hö­ra. ”Måttet” på lärjungens hörande avgör gåvans stor­lek. ”Den som har, han skall få, men den som inte har, (under­förstått: inte lyssnar) från honom skall tas också det han har”.

Efter sin vision fick Thomas också höra Kristus tala från kruci­fixet: ”Thomas, du har skrivit väl om mig, vilken lön vill du har för dina mödor?” Thomas svarade: ”Ingen annan, Herre, än dig själv!”

Allt är koncentrerat i den heliga liturgin. Vi ”ger akt på det vi hör” för att våra ögon och hjärtan skall öppnas för den gåva som är han själv.