Kortpredikan

– 1 Joh 3:11-21 Ps 100  Joh 1:43-51 –

”Vi har gått över från döden till livet.”

Genom att älska sina bröder går de troende över från dö­den till livet.

Kain, som slog ihjäl sin broder, ställde sig på dödens sida. Men döden börjar redan i brist på kärlek. ”Den som inte älskar är kvar i dö­den.” Den som göder hat tuggar i sig dödligt gift.

Vägen ut ur ”döden” beskrivs redan i första kapitlet av Jo­han­nes evan­gelium. En budkavle går från den ene till den an­d­­re. ”Följ med och se. Vi har funnit honom.” – Ett kon­centrat av kyrkans mission genom tiden och rummet. 

När Filippos berättar för Natanael vem han funnit är denne först skep­tisk: ”Kan det kom­ma något gott från Nasaret?” Förmodligen förknippa­des Nasaret med revolutionärt uppror. Men när Natana­el för­står att Je­sus ha­de ”sett honom under fikonträ­det” kapitule­rar han. Han känner kärleken i Jesu blick. ”Vi har lärt känna den kär­lek som Gud har till oss och tror på den.” (1 Joh 4:16)

Ändå är kallelsen bara början. Den som blir sedd skall själv bli se­ende. ”Större ting skall du få se”. Se – både vem som kallat ho­nom och att de omkring honom är hans bröder.

Himlen öppnar sig. Människosonen visar sig vara en stege mel­lan him­mel och jord. Änglar stiger upp och ner. Redan patriarken Ja­kob såg det i sin dröm.

Benedictus känner igen mönstret – i ödmjukhe­ten. ”Den som öd­mjukar sig skall bli upphöjd.” Den som ger sitt liv för bröderna blir levande.

I den heliga eukaristin vädjar Kyrkan till honom som tog emot Abels of­fer. Kyrkan ber Guds helige ängel att bära fram Kristi rena, he­liga och fläckfria offer inför den gudomliga härlighetens åsyn, så att vi kan fyllas med all himmelsk nåd och välsignelse.[1]  

”Vi har gått över från döden till livet.”  


[1] Första eukaristiska bönen