– Tit 2:1-8,11-14 Ps 37:3-4,18,23,27,29  Luk 17:7-10 –

Leos den stores predik­ningar hör till kyrkans lev­ande minne. Det är hans röst som varje jul för­kunnar: ”Upp­täck din värdighet, o kristna människa!”

Den frimodigheten står inte strid med den ödmjukhet som evangeliet förkunnar. Det är andra sidan av samma mynt.

Leo bekräftade kyrkomötet i Kalcedon 451 om att Kristi gudomliga och mänskliga naturer inte fick sammanblandas, utan var förenade i en person. De församlade biskoparna utropade: ”Petrus har talat genom Leo!” Däremot försökte han inte förklara hur de två naturerna är förenade. Endast den ödmjuka tron ser det.

Det är vad Paulus kallar ”den sunda läran”.

Kyrkan har från första början, med hänsyn till vad olika tider kräver, väglett de troende och väntat sig trons lydnad. Avsikten är att bevara de troende i nåden och friheten.

”Guds nåd lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världs begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är.”

Evangeliet återspeglar sociala förhållanden som inte längre försvaras av and­ra än diktatorer. Dåtidens tjänare var i praktiken livegna slavar. Jesus utgår från dessa förhållanden, men drar andliga slut­satser som gäller i alla tider. 

Inför Herren, som ”har offrat sig själv för oss”, är vi tjänare, som bara gör ”vad vi är skyldiga att göra”. 

Benedictus hänvisar till detta Jesusord för den broder som ställs inför sådant som framstår som ”värdelöst och uselt”. Han gör det inte för att försvara orättfärdiga förhållanden, utan för att leda till en djupare frihet. 

Det var den friheten påven Leo praktiserade när han år 452 utan vapen gick hun­ner­kung­en Attila till mötes och fick honom att ändra sina planer på att öde­lägga Rom. Historikerna kan inte förklara hur han lyckades.

Kyrkan har i sin sociallära bejakat människans rätt till rättvisa arbetsförhållanden, men hon vet också att livet i denna värld aldrig kommer att eliminera orätt­visa och lidande.

Därför behöver människan en djupare frihet. Den friheten ges som en gåva åt dem som ödmjukt följer Kristus.

Låt oss be om öppnade ögon för den verkliga friheten.

Vi ber om den med samma eukaristiska bön som Leo den store använde och var med om att forma.