– Ef 4:1-6 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 12:54-59 –

”Varför kan ni inte tyda vilken tid det är?” Jesus frågar och ställer den märkliga motfrågan: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”  

Indirekt hänvisar han till samvetet, ”människans hemligaste centrum och helge­dom”. I sitt samve­te har människan redan svaret, eller åt­minstone vägen till det.

När hon låter sitt samvete upplysas av sanningen får hon det ljus hon behöver. Samvetet känner igen sanningen i Jesu ord och un­dervis­ning. ”Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”

Aposteln har fått del av detta ljus. I fjärde kapitlet av Efe­sierbre­vet drar han ut konsekvenserna för dem som fått sina samveten upplysta. För­maningarna åter­speglar det ljus han vittnat om i de inledande kapitlen.

Ödmjukhet, mildhet, fördragsamhet, tålamod, kärlek och frid – lem­mar­na i Kristi kropp leds av det ljus som kommer från krop­pens huvud.

Enhet skall inte uppnås, den skall ”bevaras”. Den är given som en gå­va. ”En enda kropp och en enda ande, ett enda hopp. En är Herren, en är tron, ett är do­pet, en är Gud och allas fader.”

Allt är samman­fattat i Kristus, den hem­­­lighet ”som från början va­rit dold hos Gud”, men som uppen­baras genom kyrkan för dem som lyssnar till och följer San­ningens röst.

Deras ögon öppnas för den ende Guden ”som står över allting, ver­kar genom allt och finns i allt”, Fadern och Sonen och den helige Ande.

Fadern, den upphöjde och oåtkomlige, Sonen, Ordet, som verkar ge­nom allt och sam­man­fattar allt, Anden som gör levande, fullbordar och är när­var­an­de i allt.

I den heliga eukaristin går vi in i Kyrkans ”samvete” där allting sam­man­­fattas ”genom honom (Sonen) och med honom och i honom”.

”I honom” får de troende Andens hjälp att besvara Jesu fråga: ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?”