– Pred 3:1-11 Ps 144:1a,2abc,3-4  Luk 9:18-22 –

”Allt har sin tid.”

Predikaren särskiljer olika tider för olika handling­ar. Det är hans beskrivning av människans villkor, men det är också en klok re­gel. In­te göra allt samtidigt utan ge varje syssla sin tid. Att hålla kloka gränser för dagens olika gö­romål. 

Abboten skall ”reglera och ordna allt (tider för bön och läsning, för arbete och mål­ti­der) så att det tjänar själarna till frälsning.”

Detta upphäver inte ”möda” och ”besvär”. Ingen kommer undan ”tidens tyranni”. Predikaren kallar det fåfänglighe­tens villkor. Psaltaren liknar människan vid en ”vindfläkt”.

Men Predikaren antyder en spricka i fåfänglighetens mur, en glipa. ”Han har lagt evigheten i människornas hjärtan.” (Bibel 2000 säger ”Gud låter män­niskor urskilja ett samman­hang.”)

Därför drar sig Jesus undan för att be och lärjungarna är med honom. Då är tiden inne för hans fråga och för Petri svar: ”Guds Messias”.

Guds tid bryter in i fåfängligheten.  

För att ta sin boning i människans tid.

I den heliga eukaristin är tiden inne.

Och i den ständiga bönen.