– 1 Kor 15:35-37, 42-49  Ps 56:10-14 Luk 8:4-15 –

”Det andliga kommer inte först, utan det fysiska; därefter kommer den andliga.”

Paulus har skäl att skriva detta till de kristna i Korint, som var gre­ker och redan trodde på själens odödlighet. De behövde höra om hela människans förvandling i den kroppsliga uppståndelsen.

Som kristna slar­va­de de med vardagsmoralen, men var upp­tän­da av det andliga. Pauli ord har också en principiell betydelse.

Katolsk tradition säger att nåden inte upphäver utan fullkomnar naturen. Nåden och det andliga förutsätter naturen.

Tron får inget fäste om na­turen och skapelsen är trasig eller non­chale­ras. Därav Kyrkans respekt för och vård om det sant mäns­k­liga, både kroppen och själen.

Jesus kommer inte direkt från himlen. Han har en mor. Männi­skan blir inte mindre människa av tron. Hon full­kom­nas. Det ser aposteln redan i naturen, där det nakna kornet förvandlas till ett svällande ax.

När ordet sås ut måste det tas emot i ett gott och rent hjärta och bevaras genom uthållighet. Det är den mänskliga förberedelsen och samverkan.

Ändå är det Gud som ger växten. Det är nåden som får det att växa och bära frukt.

Paulus talar om en ”andlig kropp”. Hoppet gäller en förhärligad, förandligad kropp, en fullkomning av hela männi­skan.

Det tydligaste tecknet är Maria. Hennes mänskliga ”ja” var nöd­vändigt, men om ”frukten”, hennes livsfrukt Jesus, säger apos­teln: ”den siste Adam (Kristus) blev en ande som ger liv”.

Förvandlingens källa är den heliga eukaristin.