Kortpredikan

– Hes 28:1-10  5 Mos 32: 26-28,30,35c-36b Matt 19:23-30 –

”Många som är sist skall bli först och många som är först skall bli sist.”

Profeten Hesekiel låter domen falla över de olika rikena runt Isra­el under 500-talet f. Kr. I dagens läsning gäller det Tyros, den fe­nikiska kuststaden i södra Libanon som samlat på sig stora rike­domar, men drabbats av högmod. ”Många som är först skall bli sist.”

Det gäller inte bara den världsliga makten. Frestelsen tycks följa med in i kyrkan. Det är lätt att tappa tron när man i historien lä­ser om hur kyrkan lierat sig med de rika och med dem som har mak­ten.

Inte ens klosterliv tycks vara en säker plats, trots att vi högtidligt avsagt oss all privat egen­dom. Benedic­tus varnar en­er­­giskt för privategendo­mens last.

Det är pinsamt att läsa om hur mun­kar och nunnor kan strida om småsaker, trots att man högtidligt av­sagt sig all privat egendom.  

Friheten, som vi kallats till, tycks vara en färskvara. Den måste återerövras varje dag. Benedictus talar om att ”med förtroende” be om allt vad bröderna behöver.

Låt oss be om öppnade ögon. Inte bara för att inse den bistra san­ningen att de som är först skall bli sist, utan för att återupp­täc­ka friheten i att leva i för­tröstan och utan bekymmer.  

Paulus beskriver det så: ”Jag har ingenting, men äger allt”.