Hes 16:1-15,60,63  Jes 12:2-3,4bcd,5-6 (Resp.psalm) Matt 19:3-12-

Den 14 augusti 1941 erbjöd sig Maximilian Kolbe att ta sin medfånges plats i dödsbunkern i Auschwitz.  

Hur kunde han? Det fanns inte många sekunders betän­ketid när bö­deln hade valt ut sina offer.

Han praktiserade vad han själv skriver: ”Ibland är livet verkligen svårt och man tror att det inte längre finns någon utväg. Eftersom vi inte kan veta allt, ser vi inte sambandet mellan vår egentliga lycka och de vidri­ga omständigheter som plågar oss. Var skall vi alltså göra? – Lita på Gud”.

Maximilian gjorde det och blev lik den herde som gav sitt liv för fåren.

Herrens förhållande till Jerusalem beskrivs av profeten Hesekiel som en kärleks­historia. Som ett övergivet barn tas hon om hand och kan växa upp till en vac­ker kvinna, prydd med sköna kläder och smycken. ”Du blev omått­­ligt skön, och så blev du omsider en drottning.” 

Men hon glömmer att allt är en gåva och bedriver otukt. Det betyder att hon tillber andra gudar. Hon sviker sin brudgum och Herre.

Trots det visar Herren ett oändligt tålamod. Han ”tänker” på det ur­sprung­­liga förbundet och vill upprätta ett ”evigt förbund” med henne och för­låta alla hennes synder. Ingenting tycks kunna omintetgöra Guds ur­sprungliga kärleksplan med sitt folk.

När Jesus undervisar om äktenskapet lyser denna plan fram. Äkten­ska­­pet blir ett sakrament, ett verksamt tecken på Herrens kärlek till och tålamod med sitt folk. Han kräver aldrig mera än han ger kraft till. Äk­tenskapets oupplöslighet är inte ett högt ideal, utan en sak­ra­mental verklighet. Ur den tron växer troheten. 

Som en logisk följd av detta ”nya” med äktenskapet undervisar Jesus också om celibatet ”för himmelrikets skull”. Jesus kallar det en ”gåva”.

Det ligger i både äktenskapets och celibatets natur att det bara kan för­stås genom tron. Kyrkan är själv ”förstum­mad” av de gåvor som lagts och läggs i hennes händer. Men hon kan och måste vittna om dem, i sin lära och sina handlingar. Den helige Maximilian gjorde det.

Det tydligaste vittnesbördet om hur Herren ger sitt liv av kärlek till sin brud är den heliga euka­ristin. Ur den källan rinner trohet och kärlek.