Jes 26:7-9,12,16-19  Ps 102:13-21 Matt 11:28-30 –

De monastiska fäderna hänvisar ständigt till dessa ord om hur den tunga bördan blir lätt. Orden är bakgrund till prologen i Be­nedictus regel, som visar vägen till det vidgade hjärtat. Det är en förunderlig inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som är tyng­da av bördor”.

Redan profeten antyder det. ”Den rättfärdiges väg är jämn, åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig”. Inte den mödo­sam­ma rättfär­dighetens väg, utan livet i Kristi rättfärdighet.

Ändå väljer både den ogu­daktige och den andligt högmodige ständigt den väg som fö­der vind.  

Redan profeten antyder förvandlingen: ”Allt vad vi har uträttat har du utfört åt oss”.

Någon har utfört det åt oss. Och han fortsätter att göra det, när vi kom­mer till honom och överlämnar rodret till honom. Bibel 2000: ”Allt vad vi gör är ditt verk”.

Något händer. Ett heligt utbyte. Bördan lyfts av och mö­dan er­sätts av vila. Hans ok visar sig vara skonsamt och lätt. Hjärtat vid­gar sig.

Helgonen bekräftar det när de utstår allt, men ändå växer i gläd­je. De strängaste vet att ingen seger vinns annat än ge­nom nåden.

Profeten Elia känner vi som den omutligt stränge. Han höll tillbaka reg­net för att pröva folket. Men på berget Karmel såg han ett moln, ”inte större än en hand” (1 Kung 18:44), som kyrkan har tagit emot som en pro­fe­tia om Messias moder. Ur molnet kom­mer reg­net.

Jungfru Maria är nådens förmedlarinna.  

Varje eukaristi praktiserar det och ger oss mönstret. Vi kom­mer till ho­nom och frambär oss själva, och upptäc­ker det nya livet i honom: ”Nu lever inte mer jag, utan Kristus lever i mig”.

Eller med profetens ord: ”Allt vad vi gör är ditt verk”.