Kortpredikan

Apg 16:1-10 Ps 100:1b-3,5 Joh 15:18-21

Paulus hör i en dröm: “Kom över till Makedonien och hjälp oss”. Paulus lyder och Kyrkan tar steget in i Europa. 

Hon går genom geografin och historien, hon integreras i och präglas av nya språk och kulturer. “De kristna skiljer sig varken till land, språk eller seder från andra människor”, läser vi i brevet till Diognetos från det första århundradet. 

“De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin avkomma. Deras bord är öppet för alla men inte deras bädd.” De troende är inte riktigt hemma någonstans. “De vistas på jorden men deras hemland är himlen. De älskar alla men förföljs av alla. De är okända men fördöms.” 

Jesus säger att “världen” hatar dem. Deras existens påminner världen om att den inte är sin egen herre. Den har medborgare som, trots laglydnad och lojalitet, tillber en Konung som de tror en gång skall hålla dom över alla.

Världen är inte inbördes enig. Det pågår en ständig konkurrens om makten, där ingen av konkurrenterna inger förtroende.

Kyrkan får därför också vänner där man minst väntar det. Från oväntat håll blir kyrkan igenkänd och åtminstone indirekt erkänd. Nikodemos sökte upp Jesus om natten. Några fascineras av hennes helgon och lockas av hennes kultur, att hon trots alla inbördes strider ändå förblir densamma. Andra smygläser hennes  mystiker, hennes sociallära eller njuter av hennes musik och liturgi.

Diognetesbrevet liknar kyrkans plats i världen med vad själen är i kroppen. “Själen är spridd i alla kroppens lemmar och de kristna i alla världens städer. Själen bor ju i kroppen men är inte av kroppen; de kristna bor också i världen men är inte av världen”.

När de första munkarna “flydde” världen, skedde det inte bara för Guds, utan också “för världens skull”. Erfarenheten från kampen för det rena hjärtat blev sedan, på märkliga vägar, något som människor i alla tider känner igen sig i och får hjälp av.

Låt oss bevara våra hjärtan rena, ingenting föredra framför kärleken till den sanne Konungen, som gav sitt liv för att världen skall leva.