– 1 Kung 8:22-23,27-30 Ps 84:3-5,10-11 Mark 7:1-13 –

”Kan då Gud verkligen bo på jorden?” Det är Salomos frå­ga när han står i det nyuppförda templet i närvaro av Israels hela för­sam­­ling. Salomo vet att himlarna och him­lar­nas himmel inte kan rymma honom. Den verklige Gu­den är inte som avgudarna.

Salomos svar på frågan blir en bön. ”Må du höra den…”

Där befinner vi oss delvis fortfarande, trots inkarnationen och dess för­längning i eukaristin.

Vi ber den heliga eukaristin, vi ber i tro. Vi ber att Gud skall ta sin boning inför våra ögon. Inte ens en vigd präst gör euka­ris­tin till en självklarhet, ännu mindre till något magiskt.

Det betyder inte att det är de troendes bön som ”åstadkommer” närvaron. Sakramentet blir verkligt genom att det firas i Kyrkans tro och in­ten­tion av en giltigt vigd präst. Det är vår katolska tro.   

Men den heliga eukaristin firas som en bön, i tro. Gud frågar efter de troendes hjär­tan.

Evangeliet berättar om fariséernas bruk att tvätta händerna före en måltid. För fariséerna var det också ett sätt att visa respekt för alla gåvors givare. Symboliken är tydlig, men alla bruk kan bli hyckleri om det inte sker av hjärtat.

Prästen ber ställföreträdande i mässan.

”Herre vår Gud, inför ditt ansikte ber vi med ödmjukt sin­ne och förkrossat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag.”[2]

---

[1] Han blev verktyget för att Benedictus regel infördes i alla europeiska kloster. Har kallats ”Benedictus II”. Avled som abbot i klostret Kornelimünster vid Aachen 821.

[2] Prästens tysta bön i varje mässas offertorium.