Jes 9:1-4 Ps 27:1,4,13.14 1 Kor 1:10-13,17 Matt 4:12-23

Då öppnades deras sinnen

Vår påve Franciskus har beslutat att denna söndag i fortsättningen skall firas som ”Guds ords söndag”. Han vill öppna våra öron så att vi hör vad vi firar varje söndag. Det apostoliska brev som sänts ut heter ”aperuit illis” (=han öppnade deras sinnen). Det är ett citat från Lukas 24:45 som berättar om hur Jesus efter sin uppståndelse förklarar skrifterna för sina lärjungar: ”Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna”.  

    Bibelns ord är Guds ord. De är förvisso också mänskliga ord, författade av konkreta människor, sinsemellan olika, präglade av sin bakgrund och sina erfarenheter, men vad de skriver är inte bara deras egna ord. Orden skrevs under den helige Andes ledning och är därför ”inspirerade av Gud”, ”genomandade” av hans helige Ande. De är därför inte bara en samling historiska texter samlade i Bibeln. De är skrivna för att upplysa och frälsa människan. De berättar om hur människor och ett konkret folk utvaldes och räddades ur mörker, slaveri och död. Så måste också de bibliska böckerna läsas och tas emot. De ger inte bara information och kunskap. Guds ord bär på en kraft. Det utför det vartill det har sänts ut. Det renar, upplyser och helgar dem som lyssnar till det som Guds ord.

    Guds ord måste läsas och tas emot på samma sätt som det kom till, genom den helige Ande. Då blir det som ett sakrament och kan jämföras med den heliga eukaristin. Ordets liturgi öppnar våra öron så att vi hör Gud tala, erfar hans närvaro mitt ibland sitt folk. Kyrkan har alltid vördat de gudom­­­liga skrifterna liksom hon har vördat Herrens kropp och blod. I den heliga liturgin räcker hon de troende livets bröd från det bord där både Guds ord och Kristi kropp är närvarande.

    Detta fortsätter i den personliga läsningen av Guds ord för att lärjungarna inte skall förblindas och deras hjär­tan kallna. I sitt ord knackar Jesus på vårt hjärtas dörr. För den som hör hans röst och öpp­nar sitt sinne träder han själv in för att rena, upplysa och helga oss.

    I ljuset av detta kan vi lyssna till dagens tre läsningar. Den första ur profeten Jesaja hör vi också citerad i evangeliet: ”folket som bor i mörkret har sett ett stort ljus”. Vi kommer ihåg det från julnatten. Det var först ett konkret trösteord till Israels folk i betryck och nöd, men i evangeliet blir det en beskrivning av Jesu förkunnelse och un­­dervisning. De två delarna i Bibeln hör ihop. Hela Skriften handlar om Kristus. Vi skall höra det särskilt detta år då vi lyssnar till evangelisten Matteus, som ofta hänvisar till det första Förbundet. ”Det ord som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas”. Profetens ord ”uppfylls” i Galileen, men också idag. Och vi sjunger om det i responsorie­psalmen: ”Herren är mitt ljus och min frälsning”.

    I andra läsningen ur Första Korintierbrevet, som vi skall följa en rad söndagar, hör vi apostelns förmaning att inte dela in sig i grupper och partier utan bevara enheten. Paulus vill inte framstå som en vältalare eller någon med mänsklig vishet, ”det skulle göra Kristi kors till tomma ord”. Han kunde också ha hänvisat till Guds ord, som rymmer gudomlig kraft och vishet. Hur Paulus drogs in i detta hörde vi om igår på festen för Pauli omvändelse, då han på Damaskusvägen fick uppdraget att förkunna som apostel. Han börjar alla sina brev med att hänvisa till sitt apostoliska uppdrag.

    Hur de andra apostlarna fick uppdraget hörde vi i evangeliet. Jesus kallar två brödrapar, Petrus och Andreas, Jakob och Johannes. Alla var fiskare. Jesus gör dem till människofiskare. Deras nät skulle kastas ut över hela jorden och samla jordens alla folk i en enda tro och en enda Kyrka. Redan lite eftertanke säger att detta inte kan ha skett genom mänsklig vältalighet och kraft. Kyrkans historia, hennes heliga historia, vittnar om kraften i hennes gudomliga hjälpmedel, som är Guds ord. Jesus säger till apostlarna: ”Den som hör er, han hör mig”. De kastade ut sina nät genom att förkunna Kris­ti ord. De förkunnade budska­pet om Guds rike och utförde märkliga gärningar genom under och handlingar. Tydligast i kyrkans sakrament och i hennes helgon och lärare.

    Allt är samlat i Jesu första predikan, föredömligt kort: ”Omvänd er. Himmelriket är nära”. Vad är orsaken till att människor byter kurs i livet och vänder om, medan andra tar anstöt och vänder sig i annan riktning? De som tror har känt igen Guds ord, de har smakat Himmelrikets ljuvlighet. Utan omvändelse skrumpnar kyrkan till en död organisation, kanske imponerande i någ­ras ögon, men utan liv och kraft. Kyrkohistorien skrivs av människor som blivit omvända och som fortsätter sin omvändelse varje dag. Genom dem har historien fått en inriktning som bröt mot den till sy­nes givna. Utan dem vore människans historia en förutsägbar historia, präglad av människans ofta imponerande förmåga till utveckling, men ännu mera till ödeläggelse och död. Otaliga männi­skor kan hänvisa till en avgörande händelse i sitt liv som förändrat det och gett det en ny rikt­ning. För andra har det skett mera o­dramatiskt, kan­­ske i många små steg. Vad är or­saken till att en människa byter kurs och börjar ett nytt liv? – Några kommer till insikt om att den hittillsvarande kursen är destruktiv och leder fel. Ibland är det en kris som utlöser förändringen. Plötsligt eller successivt förstår de att om inget händer så slu­tar livet i tom­het och död. Den insikten har sin källa i Guds ord, förmedlat av människor.

De som lyssnade måste ha anat det, även om de inte förstod så mycket. Även om de bara såg en män­niska och hörde en mänsklig röst. Många blev bara nyfik­na, men andra reage­rade som när man funnit en skatt, en dyrbar pärla. Himmelriket? Guds rike? Ett rike, en tillvaro, ett liv, där allting är på rätt plats. Ett liv där Gud råder och där hans liv genomsyrar allt. I en fullhet utan gräns. En tillvaro där livet är som det var tänkt, även om det mesta ligger i framtiden. Allt finns i Guds ord. Jesus säger att det riket är nära. Han talar om sig själv. Han kallar sig själv Guds ord.

De två brödraparen måste ha anat. Petrus och Andreas, Jakob och Johannes. De måste ha hört något på rösten: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofis­kare.” Så började det. Så fortsätter det för den som lägger örat till Guds ord och lyssnar. Ordet är inte alltid behagligt. Det avslöjar mänskliga brister och synder, men i grunden är det något vackert. Redan i början hade det skimrat fram, ett överflöd av himmelsk skönhet. De såg det i Jesu blick. Senare skulle en av fiskarna säga: ”Vi har sett det med egna ögon, vi har tagit på det med våra händer.” Det Ord som var från be­gynnelsen hade kommit nä­ra. Johannes kallar det Livets ord. Paulus skall säga, precis som sin Her­re, att Ordet har kommit nära, ”i din mun och ditt hjärta”.

Må vi be om Andens hjälp att upptäcka och erfara kraften i Guds ord. Kyrkan ger sina barn all tänkbar hjälp för att öppna våra sinnen.[1] Hon firar Ordets liturgi och låta den koncentreras och kulminera i den eukaristi som vi nu firar.

Amen.

---

[1] På svenska finns flera goda böcker som vägledning för att läsa Guds ord. Den senaste erbjuds utan kostnad av diakon Björn Håkonsson med förklaringar till hela kyrkoårets alla texter: ”Vandra med oss för vägen är lång”.