Kortpredikan – Maurus och Placidus, Benedictus´ lärjungar

– 1 Sam 3:1-10,19-20 Ps 40:2,5,7-10 Mark 1:29-39 –

Samuel fick hjälp att urskilja Herrens röst. Han trodde först att det var prästen Eli som ropade på honom. Han fick rådet att svara när rös­ten ljöd på nytt: ”Tala, Herre, din tjänare hör”.

När Gud talar måste de röster tystas som gör män­niskan döv för den enda viktiga rösten. Hur sker det?

Jesus går själv undan till ”en enslig plats, och där bad han”. Det gör han inte för att han själv behövde det. Han levde ständigt in­för Faderns ansikte och i dialog med honom. Redan profeten vet det och låter Her­ren säga: ”Öppna öron har du givit mig – att gö­ra din vilja, min Gud, är min lust.”

Jesus upp­söker den ensliga platsen för att ge oss ett exempel för att lära oss att lyssna.   

”Lyssna, min son, med hjärtats öra.” Det är Benedictus´ råd. Det är mer än att lämna det yttre oljudet. De svå­­raste fienderna har trängt in i hjär­tat och gjort det splittrat och orent. Därför kan Je­sus säga att det onda kom­mer inifrån, från hjärtat.

”Skapa i mig Gud ett rent hjärta.” Det betyder att våga se vad som splitt­rar och orenar. Det är första steget, som måste följas av den upp­riktiga ångern, jordmånen för Jesu renande och nyskapande nåd.  

Denna process fortsätter i bönen: ”Ge mig på nytt en frimodig ande.” Frimo­digheten får hjälp av uppriktig botgöring och av den goda föresat­sen. Till exempel att välja bort de röster som för vilse och att förnya tro­heten och lydnaden mot den sanne Konungens röst.

Det kan, som för Samuel, ha sitt pris. Han tvingades säga obe­hagliga sanningar, också till prästen Eli. Dennes eftergivenhet mot sina söner, den ti­dens prästerliga ”övergreppsskandal”, blev ett av­skräckande ex­empel som Benedictus varnar för.[1]

Herrens avsikt är att på nytt ingjuta sin vilja i sin kyrka och i sina lär­jung­ar, så att lemmarna i kroppen kan säga det dess huvud säger: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust.”


[1] 1 Sam 2:11-36; Den Helige Benedictus Regel 2:26.