– 1 Joh 4:19-5:4 Ps 72:2,14-15bc,17 Luk 4:14-22a –

De som hörde Jesus tala i Nasarets synagoga häpnade över de ”ljuvliga” ord som utgick ur hans mun. De inte bara lyssnade med sitt förstånd. De kände sötman i Jesu ord. I det ögon­blic­ket var de mys­tiker.

Gregorios av Nyssa (d. 405 och broder till Basileios den store) var en av den tidiga kyrkans stora mystiker. Han ville hela tiden ta ett steg vidare. Ef­ter varje steg ville han ta ett nytt.

Kroppslig hunger kommer till en gräns. Den andliga hung­ern vill hela tiden ha mer.

För Johannes är tron inte bara något för förståndet. Han beskri­ver tron som en ny födelse. Redan Johannespro­lo­gen har sagt att den som tar emot Ordet blir ”född av Gud”.

Jesus är smord med Andens olja för att framföra ett ”glädjebud för de fattiga”. Av glädje gjorde han Guds vilja, för att lära oss det samma.  

Den som upplever buden som ”tunga” har ännu inte tagit den nya fö­delsen helt i besitt­ning.  

Det är den själv­upptagne som fångas av andlig trötthet och leda. Augustinus säger att den som älskar inte blir trött. Kärleken loc­kar fram män­niskans sanna väsen.

Benedictus vittnar om samma erfarenhet. Det goda kan bli en ”va­­na och dygden en lust”. ”Hjär­tat vidgar sig och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga söt­ma.”

Teologin säger att det är Guds nåd som verkar allt, både vilja och handling.

Erfarenheten känner igen det som glädje, lätthet och sötma.

I den heliga eukaristin sjunger kyrkan: ”Smaka och se att Herren är god”.