Jes 40:25-31 Ps 103:1-4,8,10  Matt 11:28-30 ”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.” Profeten undervisar om Guds väldiga storhet och kraft. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se: vem har skapat allt detta?” Detta väldiga kunde göra den enskilda och ”lilla” människan ointressant. Men det är tvärtom.

– Jes 40:1-11 Ps 96:1-3,10ac,11-13  Matt 18:12-14 – ”Trösta, trösta mitt folk…”. Så lyder uppmaningen för de uppgivna judarna i den babylo­nis­ka fångenskapen. 70 år hade gått och misströstan var djup. Den andra delen av Jesajaboken, kap 40-55, har kallats ”Trös­tens bok”. Folket får höra att de skall få återvända och bygga upp Jerusa­lem på

– 1 Mos 3:9-15, 20 Ps 98:1-4  Ef 1:3-6, 11-12  Luk 1:26-38 – Kyrkan förkunnar Marias fullkomliga renhet. Det ett vitt­nes­börd om Guds vidunderliga plan. Det som gick snett i begynnelsen är återställt i jungfru Maria.   Anselm, benediktinen från Canterbury, säger: ”Gud är Fader till alltets tillblivelse. Maria är moder till alltets återställelse.”  

Jes 11:1-10 Ps 72:2,7-8,12-13,17 Rom 15:4-9  Matt 3:1-12 För att bevara vårt hopp När ett kraftigt träd har fällts till marken finns bara stubben kvar. Trädets historia är slut. En bild för hopplöshet. Så var det för Israels folk när den siste kungen av Davids ätt hade dött i babylonisk fångenskap på 500-talet f. Kr.

– Jes 30:19-21, 23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1, 6-8 – Profeten ser in i den slutliga framtiden för Guds folk. Från profeter­na hämtar där­för Up­penbarelseboken ofta sina bilder om Guds slutliga rike. I dagens av­snitt ser profeten Jesaja hur månens ljus skall bli som solens ljus och solens ljus skall bli sju gånger klarare. Det

– Jes 29:17-24 Ps 27:1,4,13-14 Matt 9:27-31 – Två blinda följer efter Jesus ända till hans hus. De ro­par: ”Davids son, förbarma dig över oss!” När han kom hem går de fram till ho­nom och han bo­tar deras blindhet. Det är en händelse med flera dimensioner. Vi känner igen Guds folks vand­ring fram till den

– Jes 26:1-6 Ps 118:1,8-9,19-21,25-27 Matt 7:21, 24-27 – Jesu avslutande ord i Bergspredikan kan förskräcka. Vem vill hö­ra att han bygger sitt hus på sand? – Men vore det barmhärtigt att inte varna?   Orden varnar den som hör men inte handlar efter det han hör. Den som hör och säger ’Herre, Herre’, men

– Jes 25:6-10 Ps 23 Matt 15:29-37 – Under adventstiden tar kyrkan särskild hjälp av profeterna. Här låter profeten Jesaja oss se bortom det ”dok som höljer alla folk, och den slöja som täcker al­la folkslag”. Gud har gett oss ögon att se, men människan plågas av att inte se klart. Profeten låter oss se

– Jes 11:1-10 Ps 72: 1-2,7-8,12-13,17 Luk 10:21-24 – Till sina lärjungar säger Jesus: ”Saliga de ögon som ser vad ni ser.”    Francisco Xavier, d.1552, en av de första jesuiterna, fann en öp­penhet för detta ljus, inte minst hos de barn i Bortre Orienten som han undervisade och döpte. Han fick varken tid att äta

– Jes 4:2-6 Ps 122 Matt 8:5-11 – Profeten Jesaja upplyser och bereder Guds folk under adventsti­den. Också vid detta klosters tioårsfirande är detta ett ord i rättan tid. Han talar om att hur den räddade skaran skall bli till ”pryd­­­nad och härlighet”. Uttrycket är en variant av arkitekternas motto för våra kloster på Maria­vall: ”ädel