Kortpredikan

Kortpredikan 19/10 S. Paulus av Korset, präst

Rom 4:13,16-18  Ps 105:6-9,42-43  Luk 12:8-12

”Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trod­de”.

Abra­ham trodde på löftet om en son, trots att hans höga ål­der ta­lade emot det. Han trodde på den ”Gud som ger de döda liv och ta­lar om det som ännu inte finns som om det redan fanns”. Hans tro över­går i hopp.

Längre fram i sitt brev skall Paulus säga att han är stolt över sina lidan­den, ”ty lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp”. Kan lid­an­de föda hopp?

Paulus av Korset (d. 1775) hade upptäckt Kristi lidande som en källa till gläd­je och hopp. Han vittnar om hur kraften rin­ner fram – också i li­dan­de och mot­gångar.

I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kär­lek omfat­ta Kris­ti kors.” I stället för att knota och vilja bli av med korset, omfat­ta­­de han det. Man kun­de säga att han omfamnade det.

Benedictus använder samma ord när han talar om att i tåla­mod uthär­da mot­gångar, lidanden och orättvisor. Det låter omänskligt, men hem­lig­heten är att det öppnar för korsets kraft.

Att kännas vid Jesus inför människorna kan kräva ord, en klar bekän­nelse till sanningen. Men inte om att vinna en ordduell. Det som behö­ver sägas när vi ställs till svars är en gåva som skall ges oss genom An­den. Det er­far den som slutat hoppas på egna ord.  

Det gäller också i bönen, som Paulus skall säga senare i samma brev. När alla egna ord tagit slut kan Anden börja be i oss och ”vädja för oss med rop utan ord”. Som när Abraham höll fast vid hoppet trots att ”allt hopp var ute”.

Vi firar den heliga eukaristin i tron: ”Din död förkunnar vi och din upp­ståndel­se bekänner vi”. Men också i hoppet: ”Till dess du återkommer i härlighet”. Ett hopp som ger oss del av det vi hoppas på.

Tron hoppas också när allt hopp är ute. Tron hoppas på den Gud ”som ger de döda liv och ta­lar om det som än­nu inte finns som om det redan fanns”.