Kristi kropps och blods högtid

2 Mos 24:3-8 Heb 9:11-15 Mark 14:12-16, 22-26

Älskade Barn

Även om jag har blicken riktad mot henne som idag skall gå till sin första kommunion, så innefattas alla i detta tilltal ’älskade Guds barn’. Den heliga eukaristin bekräftar det i handling. En första kommunion påminner oss andra om det. Varje mässa skall vara som om det vore den första. I denna predikan upprepar jag vad vi som förberedelse talat om under de senaste lektionerna.

Jag försökte rita tre bilder på ett blädderblock. Den första bilden var ett bord. På bordet stod ett fat med bröd och en bägare med vin. Runt bordet satt Jesus och hans tolv lärjungar. Då sade ett av barnen: ”De satt inte, de låg vid bordet”. Sannolikt hade barnet rätt. Denna gång var det en påskmåltid de firade; det hade de gjort också tidigare, men nu var det sista gången. Lärjungarna var oroliga över vad som skulle hända. Det fanns mycket spänning i luften denna påsk i Jerusalem. Medan de firade måltiden hände något nytt, något som inte hänt de tidigare gångerna. Jesus tog ett bröd, bad en lång bordsbön och bröt brödet. Sedan gav han det åt lärjungarna och sade:

”detta är min kropp som offras för er”. Så tog han bägaren med vin, gav åt dem och sade: ”Detta är mitt blod som utgjuts för många”. Vad tänkte lärjungarna när de hörde dessa ord? Det vet vi inte, men ett visste de: det Jesus sade kunde man lita på. Jesus talade alltid sanning.

Sedan ritade jag en andra bild, bredvid den första. En kulle eller en höjd och på den kullen ritade jag ett kors. På korset ritade jag ett hjärta och från hjärtat droppade det blod. Vi sade inte så mycket om denna bild. Vi visste ju vad det betydde. Jesus gav sitt liv för oss på korset. Han älskade oss så mycket att han offrade sitt liv för oss. För att vi skulle bli och förstå att vi är Guds älskade barn.

Så ritade jag en tredje bild, under de andra två. Också nu ritade jag ett bord. På bordet en duk, ett fat med bröd och en bägare med vin. Men dessutom stod det ett kors på bordet. Jag frågade vad detta var för bord, och fick svaret: Det är altaret! Jag behövde inte ens säga det själv. Så ritade jag pilar från de två översta bilderna. Båda pilarna pekade ner mot den tredje bilden med altaret. Vad betydde pilarna? En vecka senare, då vi repeterade samma lektion, ställde jag samma fråga och fick svaret ur barnamun: ”För att det skulle vara här hos oss nu”. Jag kunde inte ha svarat bättre själv. Ingen av oss var ju med varken vid den sista måltiden eller när Jesus gav sitt liv på korset. Men det är precis vad Gud vill, att vi ändå ska vara med. Därför gav han oss den heliga mässan, eller den heliga eukaristin, som vi säger. Jesus hade redan talat om en fortsättning vid den sista måltiden. Han sade ju: ”Så ofta ni gör detta, så gör det till min åminnelse”. Det betyder inte bara att vi tänker tillbaka på vad som hände då. Barnarösten uttryckte det bättre. Det som hände då är här och nu, inför våra ögon.

Vid altaret händer det som hände då, både vid den sista måltiden och på korset. Jesus gav sina apostlar ett uppdrag: ”Gör detta till åminnelse av mig”. Prästerna har fått samma uppdrag efter dem, uppdraget att säga precis det som han själv sade:

”Detta är min kropp, detta är mitt blod”. Jesus talar genom prästen och då är det Jesus själv som talar. Och det Jesus säger är sant. Han luras inte, inte heller ljuger han.

Men hade sade inte bara att det var hans kropp. Han sade också att hans kropp skulle offras och att hans blod skulle utgjutas. Det var vad som hände på korset. Det förstod de naturligtvis inte den kvällen, men senare skulle de förstå det. Därför ritade vi också en pil från korset ner till bilden av altaret. Därför har bordet blivit ett altare och mässan ett offer. Det är Jesu offer som prästen bär fram i den heliga eukaristin. Det som hände på korset blir närvarande överallt i världen där eukaristin firas. Ty Jesus har uppstått från de döda, hans offer är ”evigt” och kan därför vara närvarande överallt i världen och i alla tider.

Inte heller den första bilden från måltiden är något som bara hände då. Mässan är fortfarande en måltid, men inte för att vi skall bli mätta i kroppen, utan i själen. Vi tar emot Jesus. Han bor i våra själar genom den heliga kommunionen.

Därför går vi stilla tillbaka till våra platser, faller på knä och tackar för den gåva vi fått ta emot. Jesus är i mig och jag är världens lyckligaste människa. Vid en tidigare lektion ritade jag ett ljus med klart brinnande låga. Så vill Gud att det skall se ut i våra själar och i våra hjärtan. Den lektionen handlade om bikten, och hur det ljuset försvagas genom synden, men flammar upp igen genom Guds förlåtelse. Men bilden gäller också den heliga kommunionen. Jesus bor i mig med sitt ljus, sin glädje och sitt liv. Jag får gå ut i livet och sprida den glädjen till alla andra Guds älskade barn.

Amen.