19 Söndagen under året

1 Kung 19:4-8 Ef 4:30-5:2 Joh 6:41-51

Verkligt bröd

När man idag köper bröd i affären finns det ofta mycket att välja på. Bredvid alla inplastade och skivade limpor kan man beskåda bröd som liknar gammalt hembakat bröd. Varje limpa har sin egen form. Det ser kraftigt och välsmakande ut. Man får lust att kalla det verkligt bröd, till skillnad från det som gör ett mera fabricerat intryck. Att tvingas välja mellan många olika slags bröd är dock ett lyxproblem för oss i den rika delen av världen. För de flesta människor är bröd en fråga om liv och död. Ordet bröd är det vanliga uttrycket för vad människan behöver för att kunna leva. Israels barn fick manna att äta under ökenvandringen. Det var inget lyxbröd, även om det var vitt och smakade honung. Utan det brödet hade de inte klarat sig. Gud hade utvalt detta folk och uppehöll det under vandringen. När Jesus mättar de fem tusen i den öde trakten på andra sidan Tiberias sjö blir det en påminnelse om mannaundret i Sinais öken, deras stolta och gemensamma minne.

Därför måste det ha låtit obegripligt och hädiskt när Jesus säger: ”Era fäder åt manna i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.” Jesus påstår att mannat var en förebild till det bröd som han skall ge. En förebild, men inte mera. Inte ens mannat gav mera än kroppslig näring. I jämförelse med det bröd Jesus utlovar är allt annat bröd en skugga och en imitation. Det verkliga brödet, det som människan behöver för att leva, kan bara han ge.

Jesus vänder upp och ner på våra föreställningar om vad som är verkligt. Vi tror att vi vet vad verkligt bröd är, medan det bröd Jesus talar om för oss framstår som mera overkligt. Men det är tvärtom. Bredvid hans bröd är allt annat bröd en skugga och en förebild. Ungefär som himlen i jämförelse med jorden. För de flesta framstår jorden som verklig och himlen som vag och kanske inte ens verklig. Men det är tvärtom. Det är först i himlen som vi lever i verkligheten och får fast mark under fötterna. Det är jorden som är ostadig och förgänglig. CS Lewis beskriver i en av sina böcker hur svårt det är för dem som lever i illusioner att trampa på himmelsk mark. Den som har vant sig vid illusioner och lögner får ont i fötterna när han skall beträda sanningen och verkligheten.

Vi gör det jordiska till utgångpunkt och måttstock när vi tänker på det himmelska. Men en jordisk måttstock är för liten. Till den samariska kvinnan sade Jesus: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan tror att hon vet vad levande vatten är. Hon tror att Jesus syftar på porlande friskt källvatten, till skillnad från stillastående vatten i cisterner. Visst det är en skillnad, men Jesus säger att det är han som har det verkliga vattnet att ge. Det är hans nåd som släcker den verkliga törsten.

Allt på jorden har ju framgått ur det himmelska. Både vatten, bröd och allt annat gott i skapelsen. Men våra ögon är skumma. Därför är det först i himlen vi förstår vad det handlar om på jorden. Det är först i himlen vi kommer att fatta vad det innebär att bli mättad och att få törsten släckt. Det är därför Jesus kan säga att hans bröd skall ge evigt liv, medan allt bröd på jorden är en skugga och imitation av det sanna brödet.

Hebreerbrevet talar om den gammaltestamentliga gudstjänsten som en skuggbild av den himmelska. Mose hade fått ritningarna och anvisningarna av Gud på det höga berget. Gudstjänsten var en avbild av det som sker i himlen. På samma sätt talar aposteln Paulus i Efesierbrevet om den himmelske Fadern som mönstret för alla jordiska fäder. När vi tänker på Fadern så utgår vi från de jordiska fäderna. Och därför blir bilden av den himmelske Fadern lätt så liten och ibland helt felaktig. Men också här är det tvärtom. Allt vad vi här på jorden kallar fader har sitt ursprung i den himmelske Fadern. Här på jorden är fäderna en skuggbild av den sanna verkligheten, den evige Fadern. Redan den insikten befriar från onödig besvikelse.

På samma sätt med brödet. Vi förstår inte brödets hela och fulla innebörd. Våra måttstockar och erfarenheter är för små. Vi tänker som den samariska kvinnan gjorde om vattnet. Men också om brödet kunde Jesus ha sagt: ’Om du visste vad Gud har att ge då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig det levande brödet’. Därför talar Jesus om brödet ”som kommer ner från himlen”. Det är det verkliga brödet. Endast det kan ge sant och evigt liv. Därför uppmanade Jesus folket att inte arbeta för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv. Allt bröd på jorden, antingen det är fabricerat eller rejält hembakat, är en skugga som pekar fram mot det verkliga brödet.

De som lyssnade till hans undervisning förstod att det brödet hade med honom själv att göra. De hör hans anspråk på att ha kommit ner från himlen och de förargar sig. ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”

Hela Johannesevangeliet handlar om detta, frågan vem Jesus egentligen är, också dess 6:e kapitel. Jesus säger: ”Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom”. Tron på Jesus är inte som att välja ett av flera alternativ. Att tro på Jesus är inte bara att bestämma sig för en religion eller livsåskådning eller för lite mera andlighet, ungefär som man bestämmer sig för ett politiskt parti, tar ställning i en moralisk fråga eller söker mera livskvalitet. Inför Jesus är människan inte längre suverän. Ingen kan komma till Jesus utan Guds egen hjälp. Det gör henne inte totalt passiv. Hon måste söka och be om tro. Människan kan låta sig dragas, upplysas och kallas. Men den sanna tron är något mycket större än vad hon själv råder över. ”Den som tror har evigt liv.”

Detta gör inte människans ansvar mindre. Tvärtom, det är då det blir ett verkligt ansvar, att svara an, att låta sig dragas av honom som inte är som någon annan. Det var så stort och samtidigt så konkret att de som såg honom hade större svårigheter att fatta än om det hade stått en lysande ängel inför dem. Därför blev trosfrågan avgörande. När människorna frågade vad de skulle göra för att utföra Guds verk, svarade Jesus: ”Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt”.

Avsikten var inte att krångla till det, utan att komma oss till mötes. Därför liknar han sig vid ett bröd, något som vi behöver varje dag för att leva. En mat som människan kan tillgodogöra sig och få kraft av. Gud ger oss en mat som vi kan införliva med våra kroppar.

Men ett bröd som är verkligt och livgivande. Jesus säger: ”Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen ska leva”. Det påminner om instiftandet av eukaristin. ”Detta är min kropp, som blir offrad för er.” Allt bröd på jorden pekar fram mot det eukaristiska brödet. Han gav sitt liv på korset och han ger det i den heliga eukaristin. Människoblivandet och Golgota har sig fortsättning i det eukaristiska brödet, Kristi verkliga och offrade kropp. Det enda bröd som ger evigt liv.

Ve den som träder fram med obiktade dödssynder på samvetet!

Salig den som hungrar och törstar efter Kristus, livets bröd!

Hur skulle vi inte längta efter och söka efter det verkliga brödet!

Amen.