4 Påsksondagen

Apg 2:14a, 36-41 1 Pet 2:20b-25 Joh 10:1-10

Samvetets röst och herdens

Kampen om människan pågår varje dag. Varje dag sker förförelse och dagligen följer människor ljuset. Mitt i det vi observerar på ett yttre plan. Våldet och orättfärdigheten tycks breda ut sig. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Vem orkar ens tänka på alla övergrepp och de dagliga aborterna? Men det avgörande sker i det tysta, hela tiden. Många vill hellre tro att bara det blir lite annorlunda i världen eller när ny-ateisterna tröttnat, då skall vi se klart och ta upp kampen på bred front. Som det ser ut nu, kan det ju inte fortsätta. Människan är ju ändå en förnuftig varelse. Tänk bara på alla de tekniska framstegen. Eller på vetenskapens ständigt mer hisnande upptäckter. Många frestas tänka att det nog skall ordna sig en gång i framtiden. Bara jag läst den där boken… Till dess får vi avvakta och se, medan vi sköter om oss så gott det går.

Evangeliet säger något annat. Det talar om tjuvar och rövare som kommer för att stjäla, slakta och döda och om en herde som kommer för att ge liv i överflöd. Och det hela äger inte rum i en avlägsen framtid, utan idag, så länge evangeliet förkunnas. Ty Jesus är uppstånden och verkar genom sitt ord.

Men Jesus gör det inte lätt för sina lyssnare. Evangelisten säger att de som lyssnade inte förstod vad han menade. I de kommande verserna skall han kalla sig den gode herden. Bilden möter på andra ställen i dagens liturgi. Men i dagens avsnitt liknar han sig vid en grind. ”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad.” Grind och herde?

De två bilderna har sin första förklaring i dåtida fårskötsel. Flera fårhjordar fördes nattetid in i en fårfålla. På morgonen hämtade varje herde sina får och förde dem dem ut på bete. De riktiga herdarna gick I allas åsyn in genom grinden, till skillnad från tjuvar och rövare som klättrade in på andra ställen. Jesus antyder att ordet har en djupare innebörd. Det finns falska herdar och lärare, som är ute i själviska syften, i stället för att sörja för fåren.

Jesus är sänd av Fadern. Han går in genom grinden genom att öppet och offentligt tala bland människorna och kalla dem till tro och efterföljd. När han en gång utfrågas om sin lära, hänvisade han till alla dem som lyssnat på honom. Han har öppet talat inför alla. Katekesen kan köpas i bokhandeln. Men så fördjupas bilden och Jesus kallar sig själv för en grind: ”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad.” I Johannesevangeliet säger han på flera sätt att det är han som öppnar dörren/vägen till Fadern. En tidig kyrkofader säger att Jesus är dörren till Fadern. I de andra evangelierna talar han om den trånga porten, som leder till livet, medan de röster som lockar ut på den breda vägen leder till fördärvet. Båda bilderna behövs, både den om grinden och den om herden. Inte bara den varma bilden av herden. Utan också den kärvare bilden av grinden. Jesus varnar för de falska profeter som samlar i egna fållor eller för vilse, även om deras budskap i början låter lockande.

Varje människa har en grind och en herde – i sitt eget samvete. Samvetet säger: ”Vänd dig bort från det onda och gör det goda”. Lyssna inte på de förföriska rösterna, antingen de lockar till direkt synd eller tar vägen över självömkan och bedrövelse, avundsjuka och äregirighet, eller bara allmän njutningslystnad. Varningen behövs, eftersom frestelsen inte upphör så länge vi lever. Kampen pågår hela tiden. Samvetet har åtskilligt att göra. Däremot tvingas ingen att följa samvetet. Jesus kallar på sina får, men tvingar ingen att följa honom. Däremot får det konsekvenser hur vi reagerar på samvetets röst. Den som lyder rösten sover gott om natten. Han upptäcker att det står en god herde bakom samvetets röst. Medan den som gör våld på sitt samvete mår allt sämre och dessutom blir allt blindare, utan att förstå varför. Allt mer skeptiskt både till Jesu anspråk och till kravet på vaksamhet. Till slut vill han inte höra om grinden alls, ännu mindre om den trånga porten, bara om den milde och gode herden.

Kapitlet före hos evangelisten Johannes har berättat om en man som var född blind, men som botas av Jesus. Det kroppsliga botandet leder till att han också förstår vem Jesus är, medan andra ingenting ser och ingenting förstår. Till slut säger Jesus, och de orden står alldeles före dagens avsnitt: ”Till en dom (=särskiljande) har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.” Några som hörde detta kände sig kränkta och sade: ”Är kanske vi också blinda?” Då svarar Jesus: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Därefter fortsätter han på ett högtidligt sätt med dagens evangelium om grinden. Domen sker när människan lyssnar eller vägrar att lyssna till samvetets röst. I samtalet med Nikodemos några kapitel tidigare har Jesus sagt: ”Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset.” Det motsvarar hans beskrivning av de får som känner igen herdens röst och följer honom. ”Men en främling följer de inte.” Detta särskiljande fortsätter dagligen, också bland dem som sitter i kyrkbänkarna eller gått i kloster. Ofta är det rädslan som styr, när en människa inte följer sitt samvete. Redan vid samvetets grind visar det sig vem människan väljer att följa.

Den gode herden har inte kommit för att döma, utan för att fåren skall föras på gröna ängar och ha liv, och liv i överflöd. Fåren får gå ut och gå in och finna bete. Det betyder inte fullkomlighet. De kan fångas av lockande röster som leder vilse. Men de slutar inte att lyssna och så öppnas alltid en väg tillbaka. Rösten tystnar inte. Den kallar och fåren känner igen rösten, trots att de inte alltid lyder direkt.

De lär sig upptäcka hans ledning. Också när det ser hopplöst ut, också i dödsskuggans dal. De upptäcker välsignelsen av att lyssna och lyda. ”Din käpp och stav gör mig trygg.” Bägaren flödar över, också ”i mina fienders åsyn”. Till och med bekymren kan hållas på plats. ”Varje dag.”

”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig”.

Amen.