Omvändelse – men varför?
TREDJE SÖNDAGEN UNDER ÅRET
Jes 9:1-4 1 Kor 1:10-13,17 Matt 4:12-23
Omvändelse – men varför?
Vad är orsaken till att en människa byter kurs i livet och vänder om? I veckan firade vi aposteln Pauli dramatiska omvändelse på Damaskusvägen. Augustinus omvändelse några hundra år senare är väl känd. Dessa omvändelser kom att prägla deras fortsatta liv och hela den följande historien. Kyrkohistorien skrivs av människor som blivit omvända. Genom dem har historien fått en inriktning, som bröt mot den till synes givna. Utan dem vore människans historia en förutsägbar historia, präglad av människans egen förmåga till utveckling och ödeläggelse. Otaliga människor kan hänvisa till en avgörande händelse i sitt liv, som förändrat det och gett det en ny riktning. För andra har det skett mera odramatiskt, kanske i många små steg. Vad är orsaken till att en människa byter kurs och börjar ett nytt liv? – Några kommer till insikt om att den hittillsvarande kursen är destruktiv och leder fel. Ibland är det en kris som utlöser förändringen. Plötsligt eller successivt förstår de att om inget händer så slutar livet i tomhet och död. För många är det en moralisk historia. Dessa vill helt enkelt bli bättre människor. Så tänker nog de flesta när de hör ordet omvändelse. Att vända sig bort från det onda och göra det goda.
När Jesus träder fram och förkunnar omvändelse är motiveringen annorlunda. Han säger: Omvänd er. Himmelriket är nära. Något större spelar in. Det går vida utöver moraliska ambitioner och appeller. Något dyrbarare och värdefullare har kommit in i bilden. Något lockande. Något som appellerar till människans innersta, hennes längtan efter liv, liv i fullhet. De som lyssnade måste ha anat det, även om de inte förstod. Även om de bara såg en människa och hörde en mänsklig röst. Många blev säkert bara nyfikna, men några reagerade som om de funnit en skatt, en dyrbar pärla.
Himmelriket? Guds rike? Ett rike, en tillvaro, ett liv, där allting är på rätt plats. Ett liv där Gud råder och där hans liv genomsyrar allt. I en fullhet utan gräns. En tillvaro där livet är som det var tänkt. Jesus säger att det riket är nära. Han talar om sig själv. Genom att han står där, är också himmelriket nära. Senare skall han säga: Jag är livets bröd, världens ljus. Jag är uppståndelsen och livet. Psalmisten har redan talat om det: ”En ljuvlig lott har tillfallit mig, min arvedel finner jag skön. När jag har dig saknar jag ingenting. Ingenting skall fattas mig.” (Ps 16, 73, 23) Detta är orsaken till omvändelse. Bredvid detta får allt annat andrahandsvärde. Paulus säger att allt det andra har förlorat sitt värde. Han vill kasta det på sophögen.
De två brödraparen måste ha anat. Petrus och Andreas, Jakob och Johannes. Även om deras motiv var blandade. Även om de bara förstod en bråkdel. De måste ha hört något på rösten: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.” Så började det. Med dessa fiskare utan ställning och inflytande började himmelriket på jorden. De fick uppgiften att kasta ut ett annat slags nät, det som skulle dra människor in i himmelriket. Detta fiskande skulle kräva stor möda och väcka många frågor. Det skulle avslöja deras egna mänskliga brister, men i grunden var det något vackert. Redan i början hade det skimrat fram, ett överflöd av himmelsk skönhet. De såg det i hans blick. Senare skulle en av dem säga: ”Vi har sett det med egna ögon, vi har tagit på det med våra händer.” Det som var från begynnelsen hade kommit nära. Aposteln Johannes kallar det Livets ord. Han kunde också ha talat om Himmelriket. Han vill dela med sig för att glädjen skall bli fullkomlig. (1 Joh 1:1-4) Därför lämnar de båt och familj och följer rösten. Deras omvändelse är svaret på vad de sett och hört.
Matteus berättar vidare att Jesus vandrade omkring i hela Galiléen. Sina lärjungar skickar han ut i hela världen. De vill dela med sig av den glädje de själva fått smaka. Himmelriket spänner ut sina tältstreck. Fisknäten ska fyllas och dras upp på stranden. Matteus berättar vad Jesus gjorde. Han undervisade, förkunnade budskapet och botade alla slags sjukdomar och krämpor. Dit himmelriket når blir världen helad. När människor vänder om blir det mänskliga livet botat. Trots att det bara skymtar fram och inte för får förväxlas med framgång och jordisk lycka. I yttre mening kan det se ut som motsatsen. Tre av dessa bröder blev martyrer och kyrkan byggs med svaga människor. Trots detta finns himmelriket i kyrkans mitt, som ett frö eller en surdeg. Det växer genom långsam undervisning av de tröga. Genom envis förkunnelse för de lomhörda. I troget botande och bärande av kroppsliga och psykiska krämpor. Kraften finns där. Aposteln kallar det en skatt i lerkärl.
Redan profeten hade sett det när han ropar: ”Gläd dig dotter Jerusalem, gläd dig människa, fröjda dig av hela ditt hjärta. Herren har undanröjt dina fiender. Herren bor hos dig. Du har ingenting att frukta. Låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.” (Sef 3:14-17)
Det är därför vi kallas till omvändelse. I vår Herre Jesus Kristus är himmelriket nära.
Amen.