Ett levande och heligt offer

22 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Jer 20:7-9 Rom 12:1-2 Matt 16:21-27

Ett levande och heligt offer

Vi hörde i andra läsningen aposteln Paulus tala om ett levande och heligt offer, om en andlig gudstjänst. Men han syftar då inte främst på Kristi offer eller på det vi menar med gudstjänst. Han syftar på våra liv som kristna. På innebörden av hela vårt liv, det vi är och gör. Han kallar det ett offer, något som frambärs till Gud, som man i alla religioner har framburit olika slags offer till Gud. Men här handlar det inte om djuroffer, inte heller offer av bön och sång i en begränsad gudstjänst, utan om det kristna livet som helhet. Han inleder därmed den senare delen av sitt stora brev till de kristna i Rom, den som rör de praktiska konsekvenserna av det han behandlat i de första elva kapitlen. De avslutande fem kapitlen inleds med dessa två förtätade verser. Det kristna livet som ett levande och heligt offer, som en andlig gudstjänst.

”Därför ber jag er”, inleder han. Han talar till sina lyssnare med hela sin apostoliska auktoritet. De flesta översättningar har ett starkare ord, vädja, förmana, uppmana. Det är inte bara ett råd eller ett tips, utan ett tilltal, en uppmuntran, en uppmaning, som både är en gåva och en förpliktelse.

”… vid Guds barmhärtighet” – Därmed sammanfattar han allt han skrivit i de föregående kapitlen, de som vittnar om Guds ofattbara barmhärtighet, genom att låta sin egen Son födas, dö och uppstå för att ge alla, judar och hedningar, del av sin barmhärtighet, av sitt eget liv. Det är denna Guds barmhärtighet som är grunden och drivkraften i apostelns uppmaning. Det är inte en ny lagbok han proklamerar. Men heller ingen frisedel att leva efter eget godtycke. Det är ett nytt liv, livet i Kristus och i hans Ande.

Därför uppmanar han de kristna att ”frambära sig själva som ett levande och heligt offer”. I bakgrunden anar man frambärandet av olika slags offer i Gamla testamentet, kanske också i den härskande religionen i staden Rom. I alla religioner har man framburit olika slags offer. I GT frambar man djuroffer, matoffer, brännoffer. Dessa offer är nu fullbordade av Kristi evigt gällande offer, han som var både präst och offergåva. Ändå talar han om ett offer, men nu inte om något utanför människan, utan om de kristna själva (eg. står det ”frambär era kroppar”). Han uppmanar oss att bära fram oss själva, hela livet till Guds tjänst. Det är vår gudstjänst. Det är ett levande offer, inte som offren av de slaktade, döda djuren. Det är ett heligt offer, eftersom det sker i kraft av Kristi evigt gällande offer, som lemmar i hans offrade kropp. Våra kroppar är tempel åt den helige Ande. Den Uppståndne bor i vårt innersta med sin Ande. Därför kan offret behaga Gud. Det är inga påhittade offer, utan präglade av Kristi föredöme och av hans Ande. Det är en ”andlig” gudstjänst (grek.”logikä”, präglade av ”logos”, Guds Ord).

I andra versen blir aposteln mera konkret och talar om hur det framburna offret skall förvandlas, dvs. hur våra liv skall förvandlas, så att offret behagar Gud. Han ger två uppmaningar, en negativ och en positiv. Den negativa: ”anpassa er inte efter denna världen”. Den positiva: ”låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar”. Han säger inte att vi skall lämna världen, men han uppmanar oss att inte anpassa oss, inte bli konforma, med denna världen. Dvs. den värld som inte känner Gud och som styrs av lidelser och begär, som lever utan hopp och utan Gud. På andra ställen används uttrycket ”denna tidsålder”. Den helige Benedictus använder det uttrycket, när han uppmanar munken att ”göra sig främmande för denna tidsålders gärningar” (RB 4:20). I Galaterbrevet talar aposteln om att ”korsfästa sitt kött med dess lidelser och begär” (Gal 5:24). Origenes (död 254), en av de första stora bibelutläggarna, blir konkret. Den som besegrar högmodet offrar en kalv, den som övervinner vreden offrar en tjur. Den som står emot sina begär frambär ett brännoffer. Den som blir herre över de irrande tankarna frambär offret av en duva.

Men aposteln ger också positiv hjälp i denna kamp. Han säger: ”låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar”. Det handlar inte om moralisk självförbättring, utan om att låta sig förvandlas, så att den vanställda och fula bilden återfår sin skönhet som Guds avbild. Synden börjar med en tanke. I vårt innersta. Därför måste tankarna förnyas. Annars blir syndens rötter kvar. Den förnyelsen sker genom att betrakta den sanna avbilden, Guds väsens avbild, Jesus Kristus, vår broder och Herre. Hur sker det? Origenes ger också här konkret hjälp. Förnyelsen av tankarna sker genom att betrakta och läsa Guds ord. Det handlar inte bara om att driva de onda och förföriska tankarna på flykten, utan om att förse hjärtat med goda och förnyande tankar. Genom att läsa och i hjärtat bevara det vi hört, om att tugga och idissla de förnyande och nyskapande orden, som medicin och som näring. Dag och natt. I nöd och framgång. I sorg och glädje. Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar.

Till slut anger aposteln syftet med denna förvandling: ”så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt”. Guds bud ger vägvisning i de enklare vägskälen i livet. Men vi kommer också i situationer, där inga bud eller allmänna regler räcker. Vi behöver en inre kompass och urskiljningsförmåga, förmågan att skilja mellan andarna, för att med klar blick kunna se, bedöma, och handla därefter. Det är det samvete som blivit lyhört för Kristi Ande. Jesus uppmanar sina lärjungar att ”själva avgöra vad som är rätt” (Luk 12:57). Det är sådana människor som världen behöver. Jesus kallar dem för världens ljus (Matt 5:14). De som inte låter sig styras, varken av lidelser och begär, eller av konvention och rädsla. De är som jästen som genomsyrar hela degen. Aposteln kallar dem ”ljusets barn” (Ef 5:8-20).

Så länge vi lever i denna tiden förblir det en kamp. Men kampen har del, inte bara i Kristi lidande och offer, utan också i hans uppståndelse. Det är så det blir påsk i våra liv, den dagliga övergången från mörker till ljus, den ständiga överlåtelsen av hela livet och varje situation som ett offer åt Gud i Kristi efterföljd.

Så att vi blir det vi tagit emot genom tron. Så att vi förvandlas till allt större likhet med honom, vars förvandling vi nu firar på kyrkans altare. Han i oss. Vi i honom. Så att våra liv blir eukaristiska, präglade av det eukaristiska offer som vi firar och tar emot. Ett levande och heligt offer.

Amen.