Eukaristin, prästämbetet och kärleksbudet

SKÄRTORSDAGEN

2 Mos 12:1-8,11-14 1 Kor 11:23-26 Joh 13:1-15

Kyrkan anbefaller oss att meditera över tre mysterier i denna mässa: eukaristin, prästämbetet och kärleksbudet. Den heliga eukaristin, som instiftades denna kväll. Prästämbetet, som Herren ger åt apostlarna vid denna måltid, när han säger: Gör detta till min åminnelse. Kärleksbudet, det nya förbundets grundlag, det bud som sammanfattar alla andra. Som om kyrkan visste hur svårt vi har att förstå, ger hon oss en enda bild som sammanfattar alla tre, fottvagningen. När Jesus tvättar sina lärjungars fötter åskådliggörs i en konkret handling alla dess mysterier. Fottvagningen visar vad vår Herre gör både i eukaristin, prästämbetet och i kärleken. Och för att ännu tydligare måla det för våra ögon äger en fottvagning rum i liturgin, inför våra ögon. Det ger en konkret bild, som samtidigt är mångdimensionell. Låt oss först se på originalet, hur Jesus tvättar sina lärjungars fötter.

”Jesus visste att hans stund hade kommit”, säger evangelisten, den stund ”då han skulle lämna världen och gå till Fadern”. Det är inte tillfälligheter som styr. Varje ord och handling är medveten och meningsfull. ”Han hade älskat sina egna… och han älskade dem intill slutet.” Därmed antyder han sitt lidande och sin offerdöd på korset, att han kommit ”inte för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mk 10:45). Vi är skumögda och har svårt att förstå korsets innebörd. Därför ger han oss en enklare handling, som föregriper korsets offer. Han stiger upp från bordet, tar av sig manteln, binder en handduk om livet, häller vatten i tvättfatet och börjar tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken.

Detta var en slavtjänst. Den ansågs som den ringaste av sysslor. Vi märker det när Petrus värjer sig och först vägrar att ta emot denna tjänst. Jesus är Herre och Mästare. Men han ödmjukar sig och knäböjer på golvet framför sina lärjungar och tvättar deras smutsiga fötter. Inte för att avsäga sig sin makt, men för att visa dem sitt förbarmande, för att tvätta dem rena. Denna rening får vi del av i det heliga dopet. Jesus antyder det när han talar om ett reningsbad. Men också den döpte kliver fel när han går på jorden och behöver ständigt få sina fötter tvättade. Detta sker i botens sakrament och i den dagliga bönen om förlåtelse. Men också i den heliga eukaristin, som ger oss del av hans blod, utgjutet till ”syndernas förlåtelse”. Eukaristin ger inte bara rening, den ger också gemenskap med Kristus. Det Jesus antyder i samtalet med Petrus: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen gemenskap med mig.” Vi skulle inte ha full gemenskap med Kristus om han inte gav sig själv åt oss.

Evangelisten Johannes berättar inte, som de andra evangelisterna, om nattvardens instiftande. Istället berättar han om fotatvagningen. Som en åskådlig undervisning om vad som sker i eukaristin, där vår Herre betjänar oss genom att ge oss sin kärlek, ge sig själv. Därmed ser vi också att eukaristin är en närvaro av korsets offer.

Att förvalta eukaristin har han anförtrott åt apostlarna och prästerna i deras efterföljd. Detta markeras varje skärtorsdag då biskopen på förmiddagen firar en särskild mässa i stiftets domkyrka tillsammans med sina präster. I vårt utsträckta stift firas den dessutom i Göteborg och i Malmö. Vid denna mässa invigs också de heliga oljorna, som sedan fördelas till de olika församlingarna. Prästernas uppgift går vida över deras egen mänskliga förmåga. Därför är de befullmäktigade och har fått vigningens sakrament, så att de kan handla som Kristi representanter, i hans namn och kraft. Alla är vi beroende av detta ämbete, antingen vi själva är präster eller inte. Låt oss därför be både om och för kyrkan präster, för att upptäcka vad Kristus gör genom dem. Det fotatvagningen visar. De är ju inte satta som våra herrar, utan som tjänare till vår glädje.

Den som fått det högsta ämbetet är satt att visa störst kärlek. Ändå är det inte främst en fråga om moral. Mysteriet är så mycket större. Vi ser det hos vår Herre, när han lär oss kärlekens hemlighet. Han tvättar sina lärjungars fötter därför att han älskar dem. Samtidigt ger han dem uppdraget att själva handla som han. ”Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.” Vi kan bara ge det vi själva tagit emot.

Att ödmjukt tjäna, att älska och bära sin nästas svagheter, är en av Kristus helgad väg. Det är påskens mysterium, där vi bara kan ge när vi tagit emot, och bara ta emot när vi ger utan gräns. ”Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.” Vi tjänar honom som föll på knä för oss. Vi tror på och följer Kristus och finner så vägen till nytt liv och uppståndelse. Det som eukaristin, prästämbetet och kärleksbudet vittnar om.

Amen.