KRISTI KROPPS OCH BLODS HÖGTID 2004

Några av oss har de gångna dagarna gått på upptäcktsfärd i bibeln. Vi har gjort rejäla vandringar, både i tiden och i rummet. Vi har gått fram och tillbaka i de båda testamentena. Vi har inte bara stannat på ytan. Ibland har vi dykt ner i djupen, ibland har vi lyfts upp i höjden. Under vandringarna har vi mött en rad personer och dragits in i dramatiska händelser: den förlorade sonen och hans minst lika problematiska broder; profeten Elia, där han sitter ensam i sin grotta, på flykt undan hotande fiender; hans kollega Jona, som sover i båtens inre, på flykt undan sin kallelse; vi har lyssnat till psalmdiktaren David, han som också kunde spänna kopparbågen för att bekämpa sina fiender; vi tittade in hos syskonen Marta och Maria i Betania; vi blev till och med inbjudna till bröllopet i Kana och upptäckte jungfru Marias diskreta insats när vinet tagit slut. Gång på gång har vi upptäckt att det inte handlat om ”dom andra” eller om förflutna händelser, utan om Guds ord och budskap till oss. Vi har upptäckt att frågan är minst lika viktig som svaret. Frågan får oss att upptäcka att Gud alltid är större och att han älskar oss. David uttryckte det så: ”Han förde mig ut i frihet, han räddade mig, ty han älskar mig.” (Ps 18:20)

Ändå kommer personer och händelser till oss som ett ord. Hela tiden har vi haft en bok framför oss, skrivna texter av olika litterärt slag, en berättelse, en liknelse, en psalm, en pregnant uttryck. Det kommer till oss som ord, skrivna av människor, tryckta med vanliga bokstäver, som vi läser och lyssnar till. Som vi måste ta emot, som när jungfru Maria tog emot budskapet genom ängeln Gabriel. Hon som fortsatte att bevara i sitt hjärta allt hon hört och allt som hänt. Hon blev havande genom att lyssna. Vi blir också havande, vi vaknar till liv, vi får kraft, ljus och liv, när vi lyssnar och lyder. När vi samarbetar med det ord vi lyssnar till. Ty bibelns ord är inte vilket ord som helst. Det utgår från Guds mun. Profeten liknade det vid regnet, som inte återvänder till himlen utan att ha fullgjort det vartill det sänts ut. Jesus själv liknade det vid sädeskornet som sås i jorden och av egen kraft får ny säd att växa upp. Vi läser och lyssnar för att förvandlas, för att bli lika det ord som kommer till oss från Guds mun.

Som strålarna i ett brännglas samlas bibelns hela mångfald och rikedom i ett enda ord, i Ordet som blir kött i jungfruns son, den människa av kött och blod som evangelisten Johannes kallar Ordet. Och hela hans person och alla hans gärningar koncentreras i sin tur i den handling som kyrkan firar idag, Kristi kopps och blods högtid. I den heliga eukaristin är allt Guds ord samlat som strålarna under ett brännglas. En brinnande eld, överallt och alltid samma glödande närvaro och offer.

Alla ord som utgått och utgår från Guds mun är sammanfattade i ett enda Ord, hans älskade Son. Detta Ord talar och säger om det bröd han ger sina lärjungar och sin kyrka: Detta är min kropp som offras för er. Alla bibelns personer och händelser står i relation till denna person och hans gärning, samlat i hans kropp och blod. Han är förebådad genom Elia och David. Elia, som äter för att vägen till Guds berg Horeb inte skall bli honom för lång. David, som låter oss sjunga: ”Smaka och se att Herren är god.” Det är samma Herre som betjänas av Marta i Betania, men som samtidigt lär oss att Maria utvalt den goda delen. Med Marta betjänar vi Herren i gästen och i den hungrige. Med Marta och tjänarna vid bröllopet i Kana bär vi fram våra gåvor till altaret och i den dagliga lydnaden. Genom Maria lär vi oss att inte göra oss bekymmer, att bli stilla och lyssna till den sakta susningen i den eukaristiska närvaron. Som förlorade söner och döttrar kallas vi att resa oss ur slaveriet och bjuds in till den eukaristiska festen, den fest som ger oss det bästa vinet, frälsningens bägare, som redan David besjungit, bägaren med Kristi livgivande blod.

Vi har på vår upptäcktsfärd inte direkt talat om eukaristin. Ändå handlar allt Guds Ord om eukaristi, eftersom Guds Ord antagit vårt kött för att förvandla det, för att göra hela vårt liv till eukaristi, det är tacksägelse. Guds ord är fyllt av Ande och liv. När det kommer till det bröd och vin vi burit fram, förvandlas det till Kristi kropp och blod. Denna förvandling fortsätter och fullbordas i den heliga kommunionen. Vi äter och dricker för att förvandlas till det vi tar emot. Precis som vi lyssnar och läser för att förvandlas. Närvaron är oberoende av oss. ”Vår egen inställning kan bara öka eller dämpa eukaristins eld när den sprider sig i vår själ och vår kropp” (Olivier Clément).

Lovad vare Kristus, som givit sin kyrka detta underbara sakrament!

Amen.