18 SÖNDAGEN UNDER ÅRET 2003

2 Mos 16:2-4, 12-15 Ef 4:17, 20b-24 Joh 6:24-35

”Varför är du här?” 

Den frågan fick profeten Elia på berget Horeb (1 Kung 19:13). Frågan kan också ställas till oss som kommit till denna mässa. Vad är det som driver oss att komma till kyrkan och hennes gudstjänst? Varför dras människor till Jesus? – Motiven kan vara både olika och blandade, medvetna och omedvetna.

I dagens evangelium, när Jesus hade dragit sig undan i ensamhet, är det en stor mängd människor som far över sjön för att leta efter Jesus. De var entusiastiska för att han mättat de fem tusen i öknen. De vill göra honom till konung. De vill försäkra sig om hans förmåga att göra underverk och stilla deras olika behov. Han säger det själv: ”Ni söker efter mig därför att ni åt av bröden och blev mätta”. Därför måste han förmana dem. De kroppsliga behoven är inte det viktigaste i livet. ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig”, säger han, ”utan för den föda som består och skänker evigt liv”. Ändå fortsätter han att tala om bröd, men om det ”bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv”. När då folket ber om det brödet så svarar Jesus: ”Jag är livets bröd”.

Folket hade bara sett det yttre tecknet, att de fem bröden räckte till alla. De var förundrade, men saknade ännu insikt om vem han själv var. De saknade tron. De såg hans märkliga underverk, men var blinda för honom själv. – Situationen upprepas ständigt. Människor lider nöd av olika slag och närmar sig kanske också kyrkan och Jesus. Utan att känna honom. Då blir han antingen en undergörare, eller en profet, som man vill skriva in i det egna partiet, någon som kan stödja de egna åsikterna, någon som förväntas ställa upp på människans villkor. Gud förminskas till en dräng åt människan (Hildegard av Bingen).

Att Jesus inte ställer upp på dessa villkor beror inte på småaktighet, utan på kärlek. Han vill ge oss så mycket mera. Därför handlar detta 6:e kapitel i Johannesevangeliet inte bara om bröd, utan om vem Jesus är. När judarna frågar vad de skall göra för att utföra Guds verk svarar Jesus: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt”. Människorna frågar då efter tecken och hänvisar till vad Gud gjorde genom Mose för folket under ökenvandringen, när de fick manna att äta. Jesus ger dem rätt. Folket fick manna i öknen, men också detta underverk pekar fram mot något större. Mannat var inte bara bröd för kroppen. Det var uttryck för Guds omsorg om sitt utvalda folk, det var ”bröd från himlen”, bröd från Gud. Folket förstår fortfarande inte. De ber bara om bröd. Då säger Jesus: ”Jag är livets bröd”.

Ordet är bräddfyllt av innehåll. Mänskliga ord kan inte förklara det. Ändå kan vi ana. Jesus inte bara liknar sig själv vid ett bröd. Han säger att han är bröd. Alla människor vet vad bröd är. Den basala födan och näringen. Det vi behöver för att leva. Det han säger är oerhört. Gud blev ett bröd. Gud blev människa. Så att våra mänskliga sinnen kunde förnimma, se, höra och beröra. Så konkret att de som såg honom tog anstöt av hans vanlighet. Människan vill inte ha Gud så nära. Det hotar hennes falska frihet. Då blir hon ju helt beroende. Därför är det inte så konstigt att människor kan söka ”andlighet”, men har svårare med Jesus av Nasaret. Därför blir trosfrågan så avgörande. Men avsikten är inte att krångla till det, utan att komma oss till mötes. Att tala så att vi förstår. Att ge oss det vi behöver: en hjälpare som levt som vi, varit frestad som vi, som gråtit och hungrat och varit trött som vi. En ängel kan förskräcka och fascinera oss, men vi kan inte mättas av den. Gud ger oss inte ett stycke plast eller en träbit att tugga på, utan föda som vi kan införliva med våra kroppar. Han blir själv ett bröd för vår hunger.

Hela hans liv var detta, ett bröd som förtärdes. ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:45). Han säger det vid eukaristins instiftande: ”detta är min kropp som ges ut för er… detta är mitt blod som utgjutes för er”. Det fullbordas på korset, där han inte berövas sitt liv, utan ger det. Han är själva sinnebilden för brödet, vars väsen är att ge ut sig själv, att förtäras. Och därigenom öppna våra ögon för vem Gud är och vad våra villkor är som människor. Hela tiden pågår ju detta. Varje andetag vi drar är ett mottagande av liv från Gud. Utan Gud sjunker vi ner till stoft och intet. ”Du sänder din ande, då skapas liv” (Ps 104:30).

Att då nöja sig med det kroppsliga brödet och vända sig ifrån det himmelska, det är som att nöja sig med omslaget, men kasta bort innehållet, att nöja sig med smulor, när vi erbjuds ett dignande överflöd. Ty Jesus är inte vilket bröd som helst. Han är livets bröd. Han har kommit ”för att vi skall ha liv och liv i överflöd” (Joh 10:10). Han säger: ”Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”.

Detta är vår dagliga kamp och vår dagliga upptäckt. Att vända om från skenlivet till det verkliga. För den som söker och som låter sin dagliga hunger vändas i bön och överlåtelse. För att upptäcka att han är vårt liv. Att vänja sig vid att leva av varje ord som utgår från Guds mun. Så att varje händelse, varje dag, antingen vi bedömer den som positiv eller negativ, blir ett bröd från himmelen. Det är av kärlek som han prövar och renar oss. Det är därför han för oss in i lidande och motgångar. Han är alltid större. Samtidigt som han är oss närmare än vi tror.

”aldrig hungra… aldrig törsta” – det är löftet. Samma löfte som i 23:e psalmen: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig”. Eller i 73:e: ”när jag har dig frågar jag efter intet på jorden”. Eller som Teresa av Avila säger: ”Gud ensam räcker”. Det exklusiva, det anstötliga anspråket, det som får oss att rygga tillbaka, eller när han drar sig undan och vi tycks övergivna och utlämnade, är baksidan av hans djupaste kärlek. För att vi skall förstå hans kärlek måste vi genomgå allt djupare rening av våra avsikter och motiv. Den väg genom lidande och luttring som han själv har gått. Och som gör våra liv till bröd som brytes och förtärs, i kraft av hans offer.

Allt är sammanfattat och koncentrerat i kyrkans heliga eukaristi, som både är offer och närvaro, både överlåtelse och kommunion, trons mysterium.

Lovad vare Herren, som givit oss detta bröd från himmelen, som innehåller all ljuvlighet. 

Amen.